WWW.SEAYAK.SE - cyberhome för Lennart Bergström
sidrurbrik

SEAYAK - var en synonym jag tog en gång när jag ville ha en mailadress som anknöt till detta med att paddla kajak. Jonas o jag satt o spånade. Han nämnde Seayak som jag just då ratade. Många turer senare var vi tillbaks på Seayak och så blev det till slut. Detta var kring 1990, kanske -91.

Mitt riktiga namn är Lennart Bergström. Gift trebarnsfar och med tiden skild. Inget ont i ingetdera. Namnet har man sedan dopet för drygt 70 år sedan. Med min fd fru Britt som jag således är skild från, har jag tre rekorderliga söner. Alla tycks ställa upp på mig i den mån det behövs. Hos Britt och hennes sambo Nils får jag förvara mina kajaker. Vi träffas ofta. Just nu försöker jag hjälpa Nils med ett Växthus som skall monteras samman. Plötsligt blev det kallt - under 3º - och gjutningen av grunden fick stanna av, men det blir väl en vår med tiden.- - NU! våren 2009 skall jag paddla hela svenska kusten - mitt andra HBB och växthuset går i träda för min del, men jag vet att mina söner kommer att hjälpa Nils. Minst lika bra som jag själv kunde gjort.

Jag är född - 1939 - och kanske Göteborgare. Åtminstone har dialekten inte gått ur - ännu. Trots att den faktiskt haft drygt 35 år på sig. "Dialekt e la nått man ska va rädd om." Försvarar jag mig med. En 'nyanskaffad' dialekt blir ju heller aldrig riktigt äkta, så i brist av musikaliskt öra är jag nöjd med att låta som jag gör.

Mina söner är Peter, Jonas o Jörgen. Alla sina egna indvider med olika intressen o kunskaper. Men framför allt samarbetspartners som jag har stor glädje av. En är överdängare betr. Amiga och en betr. PC och sist men inte minst en son som är lite lik mig. Att särskilja efter intresse eller kunskap är svårt i ett gäng som egentligen är lika, men med lite olika inriktning. Segregation är inte min stil. En ann' är lika god som en ann' och det hoppas jag gäller oss alla.

Typiskt Götet va la den lö'dan jag var på hemväg med 5:an från Brunnsparken. De va enna knökfullt på vagnen o varmt som i Asklunds bageri . Ve varje hållplats - HT-centralen, Valand, Lorensberg, Cirkus o Skånegatan - muttrade alla: "Kör vidare." Vi stog packade som Feskebrödernas ansjovis i plåtburk. Spårvagnen stannade och fler kom ombord. Stämningen dalade. Ve Kossvägen stannade den fan igen!! Nä Nu...! Några steg av och vi pustade ut - dom skulle la mot Mönndal me 3:an.- Bakdörrarna öppnades för att kompensera bortfallet under allas "NEJ!" En gubbe kom ombord och någonstans fann en grabb en liten håla att slinka med i. Sen va de tight helt enkelt. Då hörs hans röst på klar högljud Göteboska: KOM IGEN GUBBAR. TA ETT DJUPT ANDETAG SÅ KOMPISEN KOMMER MED OCKSÅ.  Alla drog ett djupt andetag. Kompisen KOM med under resenärernas garv och vid nästa hållplats steg de flesta av - Liseberg - som just öppnat för dagen. Sista etappen till St. Sigfrids Plan fortsatte jag med ett gott smil i nästan tom vagn.
 
Man skulle alltid gå framåt i vagnarna. Konduktören såg till att så skedde. En gång stannade några killar vid mittdörren. Var vänliga gå framåt i vagnen sa konduktören. Allt fler kom ombord eftersom spårvagnen var på väg mot centrum och det blev trångt. Uppmaningen återkom flera gånger, men killarna stod envist kvar vid mittdörren. Plötsligt. Trafiksituation! Tvärnit! Killarna flög som projektiler ända fram i den tomma gången och stannade med en duns mot frontväggen. Oroligt reste sig konduktören, men efter en snabb blick som visade att killarna ännu rörde sig sa han lugnt: "Jasså! Ni kom fram till slut."
Det är det Götet jag gillar. Min hemstad.

Nu är jag tyvärr inte bosatt i Götet längre. Jag bor i Värnamo, men vägen känns aldrig lång till Sveriges framsida. Värnamo är en uppehållsort för mig. Västkusten är ett område jag trivs och gärna lever i. Mina somrar tillbringade jag på Skaftö söder om Lysekil. Det var där jag lärde mig simma under min mors uppsikt. Ett rep om bröstkorgen som hon plötsligt släppte, men då hade jag redan simmat tvärs vår vik utan att märka det. Sedan satte hon mig i roddbåten och lärde mig skevla på årorna. Vrigga (vricka, vrigla) lärde jag mest på egen hand. Ett fantastiskt sätt att ta sig fram på grunt eller djupt vatten medan andra handen är ledig för annat. Snart blev det motorbåten jag ägnade mest tid åt. En gammal Evinrude på en ännu äldre passbåt. Tack o lov kunde jag ro. Det flytetyget byttes senare mot en nybyggd 'sniiba' med en gammal Solo-motor. Den va la 'modern' eftersom den hade kedjestart, men gick inte att dra runt för hand. Kickstart var det som gällde. Jag var ensam (nästan) om att klara det och fick använda den närhelst det behövdes. T.ex. mina transporter in till Fiskebäckskil onsdagar o lördagar. Segelbåten min bror o jag hade dög ju inte vindstilla kvällar, men användes flitigt på dagarna. Ja, det vill säga eftersom vi var två om den fick vi turas om, men då hade min bror en kajak. ( En jul fick han en kajak och jag fick en tax ) En formpressad rackare - kajaken alltså inte taxen - av mahognyfaner från Kanotgädda med grönt plastvävsdäck. Int' fan anade jag att paddling skulle bli mitt intresse o nöje då när tumlare dök upp alldeles intill o skrämde slag på en. Nu ser man dem bara på håll om man har tur.

Taxen - Priffe - blev en trogen följeslagare på många turer i våra båtar. I ekan var han otroligt livlig och skällde på alla fåglar. Ja det var nog lika i motorbåten. Längst fram, utåtlutad. Det var bara att knycka till med åra eller roder för att han skulle drulla i. Han fick simma ofta. I segelbåten var han alltid alert på vad jag sa. "In under capen!" och han la sig där direkt. I kajaken på kortare turer satt han blick stilla. Jag tror han insåg båtarnas egenskaper men missbedömde mina fanstyg. Undrar om hans avsikt egentligen var att bereda fri väg för oss. I kajaken behövdes ju aldrig det eftersom vi tog oss lugnt och stilla fram. En kompis man saknar.

Allt detta var ett tag sedan. Nu är jag pank-sionär. Jag njuter av den tid jag äntligen har. Att ta min kajak till kusten och ge mig av. Lägga alla vardagliga göromål där bakom mig. Bara leva mitt eget liv under de omständigheter jag själv valt. Att paddla kajak har verkligen blivit min syssla. Varje gång sjunger jag: "Bär ner mig till sjön." Först packar jag min utrustning. Viss del av den visar sig undermålig efter varje säsong. En sak jag inte gillar är att sitta timmavis blöt i hällande regn eller att försöka sova i ett tält som läcker. Ännu mindre gillar jag att paddla en kajak som tar in vatten i packutrymmen. Trött landar man och tvingas resa ett blött tält. Krypa ner i en blöt sovsäck. Luta huvudet mot en blöt kudde. Nej! Så tusan heller. Även om det regnar eller skvätter över under paddlingen skall allt som är nerpackat vara torrt. Med åren har jag hunnit testa - till dyra pengar - olika alternativ. Vad som är bäst för mig stämmer säkerligen inte för dig. Nästan varje år (säsong) har jag någon ny pryl att testa ut för att ersätta något jag inte gillar. Jag undra ofta var gränserna går för det vi gillar eller anser duger. Svaret är mycket enkelt. Din egen åsikt är alltid den bästa. Det är du som använder prylen och ingen annan skall säga vad du behöver eller kräver. Kräver? Hellebaj så många svar du kan få.

Jag nämner mycket på mina sidor. Sådant som jag tycker fungerar bra eller tillfredsställande. Apa gärna, men skyll inte på mig. Jag har betr. Regnjackor haft såväl A-One som Terra. Dyra saker som inte uppfyllt mina krav. Från paddelkapell! av vanlig plastväv till Bomber Gear. Av Neopren skall det vara. Där är jag bestämd. Tätt och kanske något väl tätt. Kondens bildas! Ingen vattensäck mellan benen! Då är jag nöjd tills jag finner eller gör ett med ventilation.

Trots allt är det viktigaste KAJAK och PADDEL. Det är dom du sitter eller håller i timmavis. Dom skall du trivas med. Inte 10 minuter eller en timme utan en hel dag. Det finns ingen kajak som passar dig perfekt från början. Du måste se möjligheterna att anpassa den till dig själv. Lite mer här eller där i sitsen innan du har full kontakt med kajaken i sig. Om du sedan accepterar kajaken i sig vågar jag lova att ni bli vänner. Kajaken skall vara en länk mellan dig o vattnet. Ge dig den avkoppling du behöver och följa dina önskemål. Det finns faktiskt kajaker som ger dig överraskningar vad än du gör eller möter för sjö och det vill vi ju inte - eller.

space