WWW.SEAYAK.SE - cyberhome för Lennart Bergström
sidrurbrik

space space

Föregående sidor i detta projekt är sida 1 och sid 2
Här är länk till senaste uppdatering

2011-12-21

Nu är det Jul och vi önskar GOD JUL.
På mellandagarna är vi troligen igång igen. Att byta metallarbete till träarbete närmar sig.
Av det ursprungliga finns vissa delar som kan hjälpa oss en hel del och delvis ingå kan det ingå det nya ramvirket vi skall göra. Säkerligen har vi nytta av det och får kanske viss vägledning till den passform som krävs. Mycket av det gamla måste ersättas där vatten och skruvhål gjort sitt. Ramen måste vara formstabil och passa utan att tvinga plåten till nya former utan milt och bestämt förstärka den i de givna.
Kanske blir det lagom att inleda det nya året med detta. Nu är det 2012. GOD FORTSÄTTNING. För min del avslutades fjolåret med en daglig påminnelse sedan början november om att kroppen kröns av en knopp. Visserligen är det trevligt att få veta att man har ett huvud, men en bråkdel av det kunde varit nog. Den därtill hörande envisa hostan dygnet runt tog musten ur mig. Nyår firade jag i ostörd ensamhet mestadels i sängen. Ulf hamnade akut under kniven, men är nu på bättringsvägen liksom jag själv. Ont krut ...osv. Tids nog sätter vi igång igen och har aktiviteterna planerade.
 
Såväl Ulf som jag känner oss sugna på att komma igång igen. På olika håll har vi kämpat med våra olika problem, men ändå haft en viss kontakt.
Äntligen - kan man verkligen utbrista - kom det lite snö och tillvaron blev ljusare förutom lite torrare och vattenståndet sjönk sakta i Lagan. Snart kan man gå torrskodd Ohsudden rundan genom tunnlarna under 27:an igen. Allt börjar rätta in sig och vi skall igång med Forden igen.
 
Mitt i den släng av sibiriska kylan började vi plötsligt förbereda att lyfta ur spisen. Allt avtagbart i fronten var snabbt undanstuvat. Motorn fångade vårt intresse och eftersom åtminstone en topp satt löst lyfte vi den. Cylinderloppen var helt fria från vändkanter och repor. Motorn såg helt enkelt nyrenoverad ut.

När vi sedan också lyfte insuget som skulle ersättas med en speciellt (starkare) för lyftet besannades misstanken om nyligen gjord renovering. Det såg mycket rent ut och några avlagringar gick inte att hitta. En gång när Ulf köpte den provstartades motorn och den hade då gått tyst, jämnt och utan minsta ventilljud. Vilket i sig inte är något att förvånas över när man sett insidan. Lika fullt skall den bytas mot den renoverade som står färdig och väntar.
Nu är således motorrummet snart frilagt för sin behandling. Gasreglaget med ståltrådar isf de slitna kullederna blir ett minne blott och felmonterad stötdämpare på ena sidan likaså. Någon gång i slutet av sitt tidigare liv har enda målsättningen kanske varit att få lite snurr på den som leksak och kan förklara de ibland naiva fastsättningar vi sett. Man får hoppas den reparatören med tiden blev lindare på elmotorverkstad.
Nåja. Vad som ser ut som ett steg bakåt är ändå ett steg framåt och bland mycket annat som hamnat på efterkälken skall vi snart komma vidare.
Trots mycket annat som kommit emellan kan vi inte helt avstå från att klåfingra lite på Forden. När motorn väl var lyft kikade vi lite på växellådan och de nu frilagda rampartierna. Allt ser överraskande bra ut. Under smutsen ser man blank svart färg.

Självklart behövs en del rengöring och annat var väl heller inte väntat.

När det frilagda utrymmet tvättats ser man att allt är överraskande bra.

Detta ser väl inte ut som om det är 78 år sedan det tillverkades och kom i bruk. Originallacken finns kvar på ram o annat. Finns där inte en viss glans också i lacken som väl endast behöver fräschas upp lite. Sedan är det mycket annat som skall till innan den nya motorn kommer på plats. Växellådan kontrolleras och får nya packningar, kopplingsskiva och urtrampningslager. Mer behövde faktiskt inte göras innan den får en släng av färgpytsen och monteras på motorn.
Stötdämparna är olika stora och har bytts på ena sidan till någon som fanns på en hylla. Dessutom är den felmonterad, men vad kan man begära av den tidigare nämnda "Trådlindaren" ? Troligen ersätts bägge av idag vanliga stötdämpare, men det är en senare fråga.

Det dröjde inte länge innan växellådan hade fått sin översyn, snyggats upp och monterats på sin plats. Växellägena är distinkta och lätta att hitta.
 
Det stora lyftet.
Innan motorpaketet återfår sin plats i ramen skall ramen få sin översyn. Ny el skall dras och inte minst skall ett nytt avgasrör tillverkas.
För dagen gäller att den nu lösa karossen stagats upp för att kunna lyftas av. Efter ett antal provlyft utan att karossen sviktade höjdes denna upp från ramen såpass att vi kunde förbereda med reglar som handtag för lyftet.

Vid sidan av hade vi snickrat samman några stadiga bockar med god höjd. Ulf vill ju komma åt att bearbeta dess undersida helst i sittande ställning. Stående var att begära för mycket eftersom karossen skulle lyftas för hand.

Så blev det och allt gick väl. Alla dörrmellanrum var tejpade för att lätt se om karossen sviktade och tog skada, men vi kunde inte se att något hände med den. Således var jobbet att staga upp karossen väl gjort. Ve-o-fasa om den sviktat och deformerats. Då hade allt passningsarbete tidigare varit ogjort.
När karossen lyftes av rullade vi undan ramdelen och kunde konstatera att inga överraskningar i dess kvalitet kunde upptäckas.

Ramen kommer att tvättas och lösa delar skruvas bort - tillfälligt. Allt får sin renovering i den mån det behövs.
Det intryck vi redan fått av ramens kondition visade sig stämma. När den var frilagd från andra detaljer blev det dags att lägga på epoxigrund.

Den började se än bättre ut.
När sedan hela ramen lagts med svart färg fick den utseende av en ny ram.

Inget att undra på att vi var helnöjda.
Nu har vi uppnått en väsentlig vändpunkt. Rätta till ytor, passa samman, prova och justera byts nu mot att från grunden bygga en bil, men ännu återstår träarbetet.
När ramen fått stå i sprutboxen ett tag för att härda ordentligt togs den ut, pallades provisoriskt upp och strax kom andra delar också på plats.

I morgon när arbetsveckan är avklarad hoppas vi lyfta tillbaks motorn. Här ser lite spretigt ut med pedalställ o handbroms pekandes ungefär som dom skall och gaspedalen, den väsentliga, saknas. Kopplingen som ännu inte har någon koppling till växellådan hänger som den vill, men det är ju en bagatell i sammanhanget.
Nog blev det så att vi lyfte in motorn som tänkt. Tyvärr blev det inte så mycket mer av själva monteringen. Väl på plats upptäckte vi att motorfästena inte passade vare sig i höjdled eller bredd och diskussionerna om hur vi kunde lösa detta började. Eftersom det var på så att säga rätt håll skillnaderna låg finns det flera olika alternativ att välja. På motorn är det inte mycket att göra och det är från den vi får utgå. Sedan är det ca 6 cm i höjd och totalt ca. 4 i bredd. Vi får således göra två mellanlägg som sväljer skillnaderna eftersom vi inte ger oss in i att förändra ramen. Att olika motorer har olika höjd på sina fästen är väl inget nytt, men något vi inte tänkt på. Motorn vi skall montera har inte samma ålder som bilen.

Vi ägnade en del tid åt att kolla så att motorn inte får fel vinkel till drivaxeln och allt ser lovande ut.
Därför har arbetet fortskridit med komplettering av en hel del detaljer efter önskad lackering. Den bakre plåten - bakplåten - har provlackats i bilens kommande färg och bakaxeln är under behandling för ny färg.

Allt ser ännu lovande ut om inte än mer. Det var härligt att se bilens färg i större skala än bara på fälgarna. Det gav ett fint intryck och ser bra ut.
När drivenheten väl var avskalad från gammal färg dröjde det inte länge innan den, som allt annat, åter var infärgad efter att den skyddats från rostangrepp. Fjädern var också målad och monterad med nya länkar enl. de mått vi tidigare tog fram när vi sänkte markfrigången. Sedan var ju inte steget långt till att montera enheten på sin plats i chassiet.

Bagageräcket Ulf hade beställt, var suveränt i sin konstruktion och tillverkat i rostfritt stål som nu blivit blankputsat och smälter in med de kromade detaljerna.

Att andra detaljer redan monterats får sin förklaring i att det då blir lättare att göra de nya avgasrören. Andra saker som samtidigt skall göras är dragningen av bränslerör och el, förutom att bromsstagen skall hållas på plats i sin sträckning. För övrigt sitter nu motorn på de klossar som gjorts för att kompensera de bredd och höjdskillnader som vi lite snopet hade missat. Allt börjar således komma riktigt på plats och framaxeln tas i behandling.
Sedan skall också följa stötdämpare. Dom gamla av vev-typ är visserligen bra, men framtill satt två olika och samtliga byts mot moderna vertikal-dämpare. Alltså behövs nya fästen för dessa.
Mr Pheaton har landat på alla fyra.


  Efter hand som de olika delarna blir klara monterar Ulf dessa. Att dom "blir klara" innebär givetvis att dom har synats i detalj för att säkerställa funktion. Framvagnen består ju av ett otal detaljer som absolut måste fungera klanderfritt. Tveksamma detaljer ersätts osv. Allt blir som nytt igen och det gäller väl även utseendet. Såväl i detalj som totalt.
Här några bilder på chassiet tagna utomhus
 
Visst händer det saker nästan varje dag, men inget att ta bilder på. Eftersom bromsarna är mekaniska finns det en hel del dragstänger som kopplar mellan fot/handbroms och bromstrummorna. Inte ens dessa undgår en rengöring och ordentlig lackering. Sedan är det styrinrättningen med sina stag och kulleder som också behandlas. De justerbara kulsätena plockas isär och blir kollade och rengjorda. Allt tar sin tid, men bit för bit kommer också samman och monteras på sina platser. Funktionerna är givetvis så bra de kan vara. Vid montering får man se till att spänna tillräckligt eftersom för hård åtdragning ökar slitaget och för lös tillåter kulan att röra sig fram och tillbaks (=glappa).

Fler delar som är färdiga har kommit på plats. Mycket för att detta är bästa sätt att förvara delarna i väntan på slutmonteringen.
Under tiden bearbetas kåpan till reservhjulet och fotstegen. Även karossen på sin ställning behandlas. Undertill skall gammal färg och rostskydd skrapas bort inför ny behandling. Fotstegen skall finriktas något och nytt gummi skall limmas på. Det gamla är torrt och mer likt gammal kitt och sitter dessutom som berget. Så här på vårkanten finns det mycket annat som pockar och Ulf gör vad han kan vid tillfällen som bli. Själv har jag kajaker att värna om. För någon gång skall väl väder o vindar tillåta härlig paddling. Och nu är det bara lite mer än en månad innan jag avreser för paddelturen i Ryssland.
Trots at det nu kan kallas sommar eftersom Midsommarhelgen börjar i morgon händer det lite positivt med Mr Pheaton. Reservhjulet som tidigare hängde där naket har klätts in med sin kåpa som i vanlig ordning blivit både justerad och lackad.

Dessutom har kylaren nu kopplats till motorn så att man kan dra på lite när det beger sig. Men inte nog med det eftersom en införskaffad banjoratt har halkat på plats och styrsnäcka, rattrör o rattlås hittat sina platser om än inte slutbehandlade ännu.


Volvon som skymtar bortom Mr Pheaton skall vi inte ta hänsyn till. Bland hermeliner finns det ofta en katt. Hur man sedan skall klassa den T-bird Ulf också håller på med övergår min förmåga eftersom modernare "dollargrin" inte faller mig i smaken. Trots detta måste jag beundra hans förmåga och tålamod att renovera den T-bird Roadster han köpte. Bit för bit förändras detalj för detalj i den välhållna bilen. Alla behandlade detaljer får sina ursprungliga utseenden och det är väl först då som vi utomstående ser skillnaden och möjligen kan inse vilket arbete han lägger ner. Caben byttes ju tidigare och stack av väsentligt från det övriga utseendet på bilen. Nu börjar allt falla inom samma ram om man snabbt växlar fokus mellan cab o inredning - och kanske vissa partier av karossen. Jag vet inte hur ofta han legat som en amöba och skruvat med air condition enhet. När jag senast såg honom inflätad i karossens innanmäte verkade det som om han möjligen var klar snart. Men så är det ju också semester snart.
Ha en skön sommar
 
Efter en sommar som mest varit sisådär, har ibland lite tidsödande framsteg gjorts med Mr. Pheaton.

Ratten är ju en viktig del. Inte nog med att den skall fungera utan i ratten finns ljuskontroll och i rattstången ett rattlås och brytare för tändningen. Allt skall ju fungera. För att måla ratten - banjoratt - krävdes mycket pill med maskering.

En specialdesignad luftrenare har tillkommit och det trixiga jobbet med att dra avgasrör har inletts. Inte helt enkelt att få plats med på högersidan. Ramen har sina hål dör röret skall passera, men att träffa dessa förbi styrsnäcka, bromsstag, startmotor och andra el-kontakter är dess svårare, men med tålamod löst.
Att förena chassi och kaross närmar sig, men ännu finns mycket annat som skall vara färdigt före vintern med fastigheter. Det har ju näppeligen med Forden att göra.


 

Så sant so det är sagt. Mycket annat har blivit gjort och ännu är det åtskilligt kvar. Dessutom har mopeder kommit in i hanteringen. Gamla, rostiga och utan delar som och vissa svåra att hitta.
På ‘lediga’ stunder har det ändå plockats med Forden.
en noggrann montering görs av det som kan monteras på chassiet. Det var en lång väntan på en ny tank och för att montera den fick reservhjul och bakplåten först demonteras. Avgasröret växer i längd med hjälp av kortare standarddelar för att lyckas få dragningen på rätt ställe. Det gamla enpipiga röret ersätts samtidigt av dubbla. Kanske var det den svåraste passagen att på högersidan vid startmotor, pedalställ och styrsnäcka komma förbi den väg som krävdes. Nog fanns det en anledning att det gamla snirklade sig till vänstersidan och den förening som tidigare fanns där.
En tidskrävande åtgärd var att få rätsida på instrumentbrädan och att hitta fungerande instrument att montera, men med tiden lyckades även det. När den var klar fick den också monteras.
Innan bakskärmarna monterades slipades dom än en gång så att slutlackeringen kommer närmre. Tidigare lager av slipgrund har nu haft tid att krympa (sätta sig) ordentligt så att efterkommande har en fast grund.

Det var så här det var...
... o så här e de nu. Men inte länge.

Snart skall resten göras, men när?
Just nu är det framskärmarna som hamnar under slipmaskinen och fotstegen står nakna mot väggen och väntar på nytt gummi.

Utan tvekan ser man skillnaden på skärmarna när dom fått en noggrann slipning och än mer slipgrund. Nu är det bara topplacken som saknas.
Mycket annat - allt för mycket - har legat Forden i fatet. Den röda Pickuppen, en trevlig liten gynnare, hade svårigheter med motorn som visade sig bero på sprickor i cylindrarna. Att ha en bil som inte fungerar korrekt bör antingen renoveras eller tillåtas utgå ur samlingen. Det blev det förstnämna alternativet. Ulf fick tag i en ny motor. Ja, ny o ny? Den visade sig också ha en spricka, men åtminstone bara i en. Och inte cylinder utan i ett ventilsäte. Väl så knepigt att rätta till och tanke-turerna blev många innan beslutet togs att renovera den. Lagad, uppborrad och försedd med passande kolvar satte Ulf igång att montera samman motorn. Många delar tas från den gamla - Start, generator, tändspole och vattenpump m.m. Allt får den översyn som fordras. Till Pickup-versionen skiljer sig vissa delar från de motorn har till personbilsutförandet. Givetvis var det en sak som missades. Tråget Ulf gjort i ordning måste ersättas av det som passar Pickupen. Bara att göra rent ett tråg till och alla tillhörande delar, men snart har Pickupen en toppenmotor.

Nu tror jag att Forden står på tur. Lite har hänt på den under hösten, men när tankarna cirklar kring andra problem har den fått vila.

Det tvåpipiga avgasröret har hittat sin väg i ramen och fästen har gjorts. Det skall ju inte bara sitta fast ordentligt i fjädrande punkter utan också kunna delas på ställen för ev. byte utan att bända o vrida allt för mycket. Nu återstår bara att svetsa samman alla bitar rörsektionerna gjorts av.

Rören skall ju inte bara gå fria utan också mynna ut på rätt ställen. Äntligen har också de rostfria ändarna (gammal diskbänk) kunnat monteras och tittar ut lite uppkäftigt under stötfångaren.
Vintern är nästan gången. Man börjar ana att våren är på G och endast lite marginellt har gjorts med Forden. Ramen blev ju klar och hamnade i en annan lokal. Karossen har just behandlats till vissa delar som måste göras innan den sätts på ramen. All tid under vintern har gått till att renovera en Puch Mexico. Milt sagt är den i bättre finish är när den kom från fabrik. Alla delar stämmer med original så även ram och motornummer. Allt igenom en pärla således.

Just nu är en annan modell av Puch under arbete. En Dakota. Och som vanligt är det inte mycket som är rakt mer än just ‘rakt åt pipan’ så det tar sin tid att finna rätt på formerna igen.
Just dom sista dagarna har Ulf ägnat sig åt Fordens kaross. Torpedväggen hade sina krumbukter, men har nu fått slipgrund och snart slutgiltig lack. Karossens undersida har också slipats ren och några kompletterande svetsar har gjorts innan även den får sin sprutbehandling - epoxi/slipgrund/färg.
För egen del har jag bara grejat med träkajaken och inte deltagit i det som trots allt blivit gjort med Forden. Snart kan karossen sättas tillbaks på ramen och vi har i tankarna förberett hur. Men först som sagts skall karossen få sin färg och för det måste vi kunna få in den i sprutboxen. Har man klarat att spruta maskindelar i tonvikt skall vi säkert lösa även detta.
Genom att karossen lyftes av från ramen kommer man åt trösklarnas insida som ligger mot ramen. Visst fanns där en del rost och visst syntes de plåtar Ulf tidigare satt dit. Nu kunde plåtarna svetsas och rosten avlägsnas.

Det röda är golvets undersida och det gula således trösklarnas insida i denna lite förvirrande bild. Jag har alltså tagit bilden underifrån. Säkerligen ser den snart helt annorlunda ut och får återta sin plats på ramen.
På fredagseftermiddagen kom så stunden att flytta in karossen i sprutboxen.

Efter sista touchen före färg - dvs lite puts, maskning och epoxi fick valda partier den färg de skall ha. Undersidan och torpeden som inte kan målas när ramen med motor stänger till.

Resten av karossen målas senare när kaross o ram blivit en rullande enhet. Endast lite återstår att göra med avgasrör och kanske el o bränslerör innan även den enheten är klar.
Karossen vet vi inte har rört sig det minsta på den ställning den stått. Inuti är ju karossen också uppstagad. Inte vackert, men dess bättre. Därför skall karossen passa när den senare sätts på ramen med de mellanlägg som fanns tidigare. Vi har sett bilar vars karosser inte stagats upp före avlyft, renoverats och satts på plats igen. Inte en dörr passar som den skall och allt ser lite slarvigt ut. Det har vi alla möjligheter att undvika, men visst är det spännande att se hur vi lyckats.
 
Åren rinner iväg.
Skrev vi tidigare 2013 får vi nu skriva 2014 och står nästan på tröskeln till 2015. Egentligen skrämmande, men vi kan inte göra något åt det. Mycket har hänt, men inte med Mr. Pheaton.

1. Efter lackeringen som gjordes monterades allt till en rullande enhet med fungerande motor.
2. Ytterligare mopeder har totalrenoverats och ser fantastiska ut.
3. Ett stort lackjobb av en Thunderbird gjordes på uppdrag och resultatet blev helt fantastiskt.
4. Ulfs egen Thunderbird som tidigare fick en ny sufflett har fått en välbehövlig genomgång och gamla slarvigt reparerade skador har gjorts om efter konstens alla regler. Allt blev ett digert jobb med mängder av spackel som togs bort och plåt samt fästbalkar som fick ursprunglig form (krockskada). Ännu återstår den slutgiltiga lackeringen när smärre plåtstycken (rostskador) ersatts. Just nu står bilen visserligen monterad med skinande motorrum och olackade skärmar, men med alla springor som de skall vara och ytor som stämmer med ursprunget.
5. Äntligen är träarbetet igång med Forden. Bakdörrarna har fått den träram de behöver. Dörrarna som tidigare kändes som lite fladdriga plåtblad får nu ordentlig stadga. Snart följer samma jobb med framdörrarna. Suffletten har fått sin början och fortsättningen följer med tiden.
 
Här följer några bildbevis.

En smått unik samling Puch:ar renoverade med endast originaldelar. Ram och motornummer stämmer och alla motorer är totalrenoverade. Näst längst bort har en Monark hittat en plats. I bild ser man inte dess dubbla avgasrör, men dom finns där och gör den kanske till samlingens juvel.



Så till det viktigaste för denna sida - Forden. Ännu står den i väntans tider. Monterad, men utan slutgiltigt lackskydd. Suffletten är påbörjad och blir kanske färdigställd inom nästa år.
Träramen i vänster bakdörr (under bearbetning och slutförd). Högersidans ram är också klar och dörrarna får en väl värd och önskad stadga. Som med allt annat kommer trävirket att endast monteras tillfälligt efter hand det blir klart. När allt uppför så som önskat kommer alla skruvar att bytas mot limningar och plugg och vara permanent monterat. Till dess är det säkrast att veta att alla ramar inte påverkar varandra negativt och att dörrlister, dörrklädslar och beslag kan komma på plats. På plats skall ju även alla tryckknappar till suffletten och träramarna får inte hindra montering eller funktioner.
Uppgifterna har verkligen förändrats från tidigare plåtarbete och 'Mr Pheaton' återtar alltmer sitt forna utseende med inbyggda förbättringar från hur den var som ny. Spännande helt klart.
Bit för bit blir nu träramen i framdörrarna formad. Eftersom det sällan är en rak linje träramen skall följa är det bättre att bygga ramen bitvis och så långt raka bitar duger. Slipa av eller lägga till där dörrformen kräver.

Ramarna i bakdörrarna har slutgiltigt behandlats och monterats. Ett 'prydligt' slutresultat efter noggrant arbete.

Den sista bilden är höger bakdörr sedd ovanifrån och visar hur ramen bildar en jämn insida mot vilken dörrklädseln sedan skall monteras.
Vid dörrlåsen måste en del hål finnas för att kunna montera dörrhandtagen på utsidan. Dessutom skall fästen för sideskirten kunna skruvas fast i ramen.
Dörren till nästa år börjar öppnas. Ännu anar man inte vad det kommer att innehålla. Vi hoppas alla får ett bra år och önskar er ett Gott Slut med
 
GOTT NYTT 2015.
 

Det nya året har inletts i samma anda som 2014 avslutades med. Framdörrarna är nu inte längre sladdriga plåtblad. Deras stabilitet är god och kommer att bli än bättre när ramarna fixeras ordentligt med lim såväl mellan ingående delar som mot plåten. Förutom detta skruvas också ramarna mot dörrarnas kortsidor.
Även karossen börjar få sin stabilitet förhöjd då stödjande trä börjar ta form bakom dörrarna. Plötsligt ser också utrymmet i sittbrunnen öppet ut. Helt rätt. Framsätet är borttaget för såväl rengöring som nytt trä.
Som mellanspel är det nu Thunderbird Roadster som får uppmärksamheten. Motor, motorrum, kupé, frontens skevhet, suffletten och mycket annat har nu passerat det ständigt närvarande argusögat. Just nu är det bagagerummet som får sin behövliga släng av rengöring, ljuddämpning och färg efter att en del mindre rosthål passerat till minnesbanken. Det skall nog tusan bli njutbar bil av denna också inom kort. Men vad är kort när det gäller renoveringar - ett antal månader. Knappast år i detta fall. Sådant är dagsläget att Pheaton trots allt kommer i första hand, men varvas med andra pockande objekt när dom kan komma till tals och dötiden (i väntan på något) minimeras. Just nu är det några stödjande metallförstärkningar till trädelarna bakom Phetaons dörrar som skall till innan vidare träarbeten kan fortsätta.
En liten tillbakablick på resultat av vissa åtgärder på Roadstern.

Frågan här är väl snarast om motorrummet såg så här fint ut när bilen en gång lämnade monteringsbandet.

I kofferten har ljuddämpare satts på plats och slangar o ledningar bytts. Ytterligare ljudmatta o kablar skall till innan allt täcks av mattan som givetvis också blir ny. Den gamla var sorgligt dränkt i gammal hydraulolja o fläckad av färg.
Utrymmet under namnet bagagen, bakluckan, kofferten röjer inte vad som finns där även om suffletten är uppfälld. Hydraulslangar och elkablar vindlar sig hit o dit som alla reläer och ventiler behöver vid manövrering av suffletten. Bagage? Glöm de?
Ytterligare en återblick till vad som tidigare gjots

Kupén renoverades. Ny klädsel och de blanka partierna på dörrar och instrumentpanel som hade sina skador rättades till.
Uppgiften med kabel och slangdragning har fortsatt. Kanske inte direkt raka spåret eftersom gamla sladdar och lödningar har åldrats och blivit stela o sköra. Men med hjälp av lödkolv har nu det mesta kommit på plats i luckan

I utrymmet som kallas bagagen, har den nya mattan börjat komma på plats och i bakgrunden ser man hydraulikens hjärta - pumpen som monterats.

Snart kan man trycka på knappen och hoppas inga anslutningar läcker eller kablar är brutna. Felmöjligheterna är oändliga och får testas i stegad sekvens.
Idag föll det sig så att den nya mattan kom under slutgiltig behandling. Det var långt ifrån så att den bara kunde läggas på plats. Det blev en hel del inpassning som skulle till innan den låg så som avsikten är. Vissa uttag skulle ju också stämma. Uttag för slangar o kablar, men också för fastsättning av sidostycken. Inget var egentligen givet utan fick provas ut. Att jobba framåtlutad samtidigt som man sträcker sig in i utrymmet är ju heller inget man direkt längtar efter. Till viss del gällde således klippa o klistra. Till andra klippa o fästa med klips. Kort o gott. Slutresultatet är ett riktigt trevligt utrymme där virrvarret av kablar o slangar kunnat redas ut och läggas bakom/under mattan


Snart kanske det blir dags för bakre kofångare att monteras. Då måste mattan delvis lyftas undan för att några bultar skruvas från insidan bagageluckan dolda av mattan. I princip kan sedan bakluckan monteras. När den sedan är på plats kan inget mer göras i bagageluckan utan stor svårighet. Luckan öppnas ju bakåt, men låt oss hoppas att det inte blir så illa.

Backluckan har nu kommit på plats och försetts med gummilist. Därmed är också läggningen av mattan klar ända in mot skljeväggen till kupén.
Även motorhuven börjar bli klar för för montering efter att den försetts med ljuddämpare, men kanske ändå mer intressant är att ryggstödet till 34:an tagits under behandling. Det är alltså den plåtvägg som bildar baksidan av ryggstödet. Snart kan den återmonteras och jobbet med trästommen fortsätta. Vi lämnade det ju innan framdörrarnas ramar var limmade och några stöd skulle tillfogas ramverket bakom dörrarna. Troligen blir det rengöring av golvet innan så sker, men allt blir ett gott steg i rätt riktning.
Trots att det var ett tag sedan något nämndes om 34:an har jag bara en bild på framstegen. Helt beroende av den mängd jobb det varit att ta fram ramen till framsätets rygg. Bredden var ett viktigt mått att bibehålla så att dörrstolparna inte ändrades. Skulle måttet ändras, skulle dörrarna som tidigare fungerade perfekt, inte få bibehållen funktion. Å de ville vi ju inte.

Ramen kom på plats och sitsramen som också gjorts kunde provas samtidigt. Ryggramens baksida skall sedan förses med den plåt som tidigare användes. Helt säkert kommer stolparnas lägen inte att ändras. Dörrarna kommer att fungera och det är tillfredsställande att kunna konstatera.
Med Thunderbirden har vi kunnat konstatera att renovering av sufflettmekanikens alla kablar och slangar genomgått renoveringen utan förväxlingar eller felkopplingar. Hydraulikens alla slangar har ju bytts och alla kablar/kontakter har rengjorts. Visst var vi lite konfunderade när vi testade eftersom lucka, klaff o tak inte ville röra sig i rätt ordning. När systemet blivit avluftat - alla slangar o cylindrar hade ju varit tomma - fungerade allt som det skulle. Ytterligare inpassning av luckans klaff skall göras, men nu är det bakre stötfångare som skall monteras. Med det menas att hela paketet med bakljus och de järn som håller kofångaren till ramen skruvas samman till ett paket som sedan skruvas med ett antal svåråtkomliga bultar mot ram, skärmar och bakstam. Det är alltså inte så att man bygger upp allt efterhand i logisk ordning på bilen. Det vill till att alla lampor fungerar och att kablarna ansluts innan man hänger på enheten. Svårbytta lampor är väl moderna bilars gissel ?!! Tekniken att krångla till en konstruktion är gammal.
På träarbetet till 34:an har Ulf nu flyttat blicken mot sittbrunnens framkant. En välformad bit har fått en stadig förankring i kupégolvet. Träbiten skall förlängas uppåt och ge stöd åt vindrutans montering samtidigt som den tar stöd mot dörröppningens framkant. Vindrutan får inte svaja utan måste ha sitt bestämda läge. I en låda med ursprungsdetaljer plockade Ulf fram de gamla fästena. Just vad som behövdes även om de såg fördj-a ut. I princip var det en hylsa med en vinge full av hål för fastsättning. Hylsan var vad som behövdes och vingen fick en bit tjockt bandjärn. Troligen kommer ytterligare någon vinge att behövas. Under vindrutan bakom instrumentbrädan skall en sträva av trä göras. Dels håller den isär stolpkonstruktionen med vindrutefästena och dels skall instrumentbrädan skruvas mot den. Nog sjutton finns det mycket att ta hänsyn till förutom att allt också skall stämma. Jag anar nog rätt när jag säger att timmarna kommer att ticka, men när har dom inte gjort det.
När olika vinklar kunnat mätas upp inunder instrumentbrädan och detta parti är klart återstår endast 3 'kapitel': Matta, Möbler o Tak. 3 nog så viktiga moment förutom slutlackeringen.
Här en bid på det område arbetet koncentreras kring.

Detta är fästet till vindrutan som skall sitta ordentligt stadigt i träkonstruktionen mellan framdörrarna framkant och samtidfigt bilda fäste för instrumentpanelen. Och det går väl an i sig, men svårt att se ereforderliga mått eftersom det alltid tycks vara något som är ivägen. Är det inte andra detaljer så är det kroppsdelar eftersom det är både trångt mörkt. Tur att Ulf har tålamodet att prova sig fram tills konstruktionsdelarna passar.
Det som nu hänt är att trävriret kommit på plats från sida till sida framför instrumentpanelen. Fler trädetaljer skall inte göras. En seger i sig. Nu ligger energin på att rengöra kupégolvet. Den kletiga svarta massan inbakad med vägdamm tas bort med kniv och ytorna tvättas. Allt för att förbereda ytorna för grundfärg.

Kupégolvet har fått sig en skrapning och rentorkning. Steget mot målning närmar sig.

Under (bakom/framför) instrumentbrädan återstår skrapning av samtliga ytor. Svåråtkomligt? Milt sagt - JA! Ibland behöver man vika samman kroppen på ett sätt som får åtminstone mig att inse att jag inte är ung. Tålamod går åt i mängder och kniven slipas ofta.
 
Totalt är bilen i ett skick som vi uppnådde för sådär ett år sedan. Bilen ser väldigt naken ut. Alla lösa delar är borttagna. Kvar finns endast en kaross på hjul. Efter lite finspackling av ytor som inte ännu fått den behandlingen är enheten klar för slutlackering. Ännu åker dörrarna av och på när vi slutgiltigt passar in framsätets rygg. Denna bestämmer avståndet mellan dörrstolparna som i sin tur bestämmer inpassningen av dörrarnas stängning. Lösa delar såsom dörrar, skärmar o motorhuv jämte ett antal mindre plåtenheter kommer troligen att bli slutlackerade under semestern. Detta är i stora drag hur läget är, vad vi lägger tiden på och vad som väntas framöver.
Under resans gång sker en del mindre justeringar o många kontroller. När allt är slutlackerat är det för sent. Då först får bilen sitt slutgiltiga utseende.
Kupégolvet fick en strykning med 2-komponents epoxygrund och vi kunde fortsätta med främre partiet.

Trots att detta var mycket svårskrapat var det med tiden gjort. Eftersom det fallit på min lott att utföra skrapningen kan jag och min kropp intyga att det inte var lätt. Asfaltflagor följde med hem på kvällarna och var svåra att avlägsna från ögonen. Tillfredsställelsen med att karossen äntligen var fullständigt åtgärdad i grunden var en god kompensation.
Mycket händer med Forden, men ofta svårt att i bild återge. Trävirket i ryggen är klart och dess baksida av plåt är såväl behandlad som förenad med trävirket.

Eftersom ryggmonteringen kan påverka dörrarnas inpassning var det viktigt att dessa också monterades. Allt avlöpte väl.
Hur många gånger delar monterats och demonterats är svårt att säga, men allt görs för att inte tillföra några felaktigheter utan snarare för att hitta några som tidigare inte setts. Trösklar och dörröppningar totalt har finspacklats. Vindrutans infästning och stöd mot karossen finjusterats och friskluftintaget satts i funktion. Allt har inneburit mycket jobb. När sedan alla avtagbara delar var demonterade fick Mr. Pheaton kläder.

Plötsligt började det lukta färg i lokalen. Efter finspacklingen följde ett lager slipgrund och efterföljande slipning som upprepats några gånger. För varje gång kommer arbetet allt närmre slutlackeringen.
Snart nog finns ingen återvändo - gjort förblir gjort. Därför gäller det att än mer och noggrant kolla allt som är gjort, men samtidigt inte bortse från vad som sker framöver. Små detaljer skall kunna monteras. Finns det plats till dem och finns de överhuvudtaget till hands? Är det något av det som gjorts som kan förbättras? Ja, tankarna blir många och ännu vet vi inte i detalj hur anade funktioner skall göras. I många avseenden en spännande framtid kan man påstå.  
Tankekarusellen spann vidare. Slutligen stannade den vid att allt var OK så långt. Dörrar, plåtar o skärmar fick sina lager slipgrund. Det skall sannerligen mycket till för att nå önskat slutresultat. Nu i fruntimmersveckan 2015 har karossen blivit slutlackerad. Ulf lånade en sprutbox och har jobbat hårt med färgsprutan.

space