WWW.SEAYAK.SE - cyberhome för Lennart Bergström
sidrurbrik

space space

2010-01-10

Andra sidan av projektet att renovera en Ford Pheaton 1934 — Plåtarbetet fortsätter

På Pheaton var det till bakdörren via hade kommit. Den var svullen så det förslog och för stor för den öppning som fanns i karossen. Vi krympte svullnaden och kortade av dörrens längd, men mer gjorde vi inte innan allt fick vila tills nu. Den främre dörrgaveln hade lossats för att kunna kapa dörrbladet i framkant. Kanten var lite (milt sagt) ojämn och gaveln hölls på plats av några svetspunkter. I dag måttade vi slutgiltigt av dörren och jämnade kanten. Dörrstolpen fick en riktigare topp, men skall ytterligare förfinas för att smälta in mellan dörrarna. Efter dagens nypremiär på Mr. Pheaton ser vi fortsättningen klart framför oss och ser fram mot den.

Arbetet går vidare. Vi får ofta besök under kvällarna. Vänner till Ulf som kommer antingen av intresse eller i egna ärenden eller rent av för att "slänga käft" en stund. Trevliga avbrott! Alltid med hjärtat på rätt ställe.
Däremellan försöker vi under diskussioner av synpunkter med ledning av synbara punkter finna linjernas linjer och samspel. För att nå önskat mål svetsar Ulf dörrkant efter dörrkant.

Utan tvekan kan sägas att mycket sker varje kväll utan att det går att direkt visa i bild. När plåtkanterna runt dörren hänger samman och slipats jämna gäller det ju också att dessa ger rätt distans till intilliggande karm. Snart skall vi också ge dörrbladet dess sista krympning eftersom det ännu är lite väl svullet. Vi ser inte mörkt på detta trots att det kräver viss fingertoppskänsla med assistans av kurvmall.
Samtidigt som bakdörren närmar sig sin fullbordan händer lite även med Thunderbirden. Underplåten mellan motorhuven och vindrutan snyggas upp. I ena sidan hade denna ett rosthål som lagades efter konstens alla regler. Hålet skars rent och täckters med ny plåt. Lite tenn och avslutande spackel före lack. Så noga är Ulf att även denna osynliga underplåt återställs på bästa sätt. Den synliga plåten ligger redan färdiglackad klar för montering. Även stöden för vindrutan demonterades och fick sina återställare.

Åter till Mr. Pheaton och bakdörren. Att det var mycket som felade med dörren vet vi sedan tidigare. Att det skulle ta sin tid visste vi också. Varje förändring på dörren innebär risk för att gångjärnens vinklingar ändras. Styrtapparna skall fortsätta löpa lätt vilket ibland ter sig svårt men inte bortses från. Dessutom skall ju alla avstånd runt kanterna bibehållas. Alltså är det mycket att beakta samtidigt som dörrens svullnad minskas. Kring gångjärnen där plåten var fransig och tunn sitter ny plåt. Ytterligare partier av dörren skall ersättas eller förstärkas och alla kanter skall riktas in. Den önskade dörren är snart ett faktum.
Fredagen den 22 jan. avslutade vi med att helt enkelt konstatera att dörren nu verkligen var en dörr i rätt form. Plåtytan är hel och känns jämn. Vi börjar se fram emot framdörren (med viss tvekan). Den har absolut en form som inte stämmer med hur den skall vara. Längre upp på sidan finns en bild på den främre dörrstolpen petandes mot "gu' vet vad". Ännu har vi inte provhängt den i gångjärnen så vi vet inte mycket om hur illa eller bra den stämmer.
Sedan länge har vi tänkt på allt det trävirke (ramar) som skall in i dörrar och karossen för att stabilisera allt. Därför vill det till att alla svetsar och annat måste bearbetas även på insidan. Träarbetet blir helt klart ett kapitel för sig och allt kommer därför på en separat sida. Sedan när allt är på plats hamnar vi med tiden på den avslutande sidan. Lacksidan. Innan dess skall allt annat vara klart såsom inredning, säten och instrument. Även om allt kommer att lackas i lösa delar. När bilen är hel skall den således demonteras. Puh! Men det dröjer nog länge.
Jag vill gärna nämna en mycket glädjande och uppskattad detalj.
För en tid sedan ringde Jim Danielsson (Havspaddlarnas Blå Band). På sin vind hade han en låda med biltillbehör efter sin far. Han undrade om dessa kunde vara av intresse för oss. Till oss kom en låda med framför allt en backspegel i vilken det satt en klocka som ännu fungerade samt några blomvaser. Backspegeln visade sig vara ett "Option" från 1933-1935. Blomvaserna var något år yngre. Det var med stor glädje och tacksamhet vi mottog tillbehören. Klockspegeln skall lämnas till en kunnig urmakare för översyn så att den fortsätter fungera med säkerhet. Sedan blir det ett sant nöje att kunna lyxutrusta Mr. Pheaton med dessa tillbehör.
Med stormsteg närmar vi oss framdörrens framkant. UJ, va snett den pekar. Vi höll den på önskad plats för att kolla upp den. Inga händer fanns lediga till kameran. Dess bakkant har en mycket dålig linje, men eftersom även denna dörr är något för stor finns det arbetsmån. I höjdled förefaller den kunna stämma rätt väl. Gångjärnen skall sedan på plats innan vi mer exakt ser vilka åtgärder dörren kräver.
Medan vi väntar på lite material ägnade vi en kväll åt att plocka samman Thunderbirden. Plåten mellan huven och vindrutan kom på plats och motorhuven justerades in och detaljer i huven monterades.

Nöjda med detta resultat monterade vi nytt givarrör mellan avgasgren och automatchoken som skall ha varmluft till sin funktion. Vid huset till automatchoken är det viktigt att skärma av givarröret från kalluft via kylaren, men allt gick bra.
Tillbaks till Mr. Pheaton.
Framdörren har nu kommit i hantering. Gaveln lossades från dörrbladet. Gamla svetsningar o lagningar skall rättas till förutom att den skall få en form som stämmer mot stolpen. Bottnen är upprostad och skall ersättas.

När gaveln väl stämmer sätter vi fast gångjärnen. Sedan har vi en fast punkt att utgå från när vi passar in dörrbladet. Då först ser vi hur mycket som felar i framkanten. När vi sätter fast gaveln på dörrbladet igen finns det bara ett läge. Rätt läge! Det minsta fel och vi får fel indikationer om passformen. Därför är det viktigt att vi redan nu bestämmer var dörren hamnar i Z-led. Alltså in eller ut på karossen. X och Y bestäms ju när vi sätter fast gaveln i dörrbladet. Således får vi ta hänsyn till dörrbladets tjocklek kring gavelns fals när vi mäter fram önskade avstånd. Svårt att förklara i ord och ett h-te i verkligheten. Det blir enklare om vi använder distanser, vilket vi också gör för att få gaveln rätt i gångjärnen. Därför vill det till att gaveln är rak o plan, vilket den inte var. Alla dessa justeringar av de gamla plåtarna tar sin tid. Man skulle kunna tro att plåtarna varit smidda när vi ser alla ojämnheter i dom. Skrynkla samman ett papper och släta ut det igen så har man nästan det vi ofta får utgå från.
Bakdörren är således avslutad — för tillfället. Den passar in och stämmer, men ännu vet vi ju inte om den också faller in med framdörren. Det är ju så att ingen del är ensam i sambandet mellan linjerna utan skall samverka till helheten. Kanske får vi ge oss på den lite till och väntar därför med en sista ev. justering. Tröskeln skall få viss ändring/justering och allt skall passas samman.
Ännu är vi således långt från det stadiet. Gaveln har nu gjorts klar för att fästas i gångjärnen. D.v.s. liknar ett skrynklat papper som strukits, men tillräckligt bra för att kunna passas in ordentligt. Längre kom vi inte eftersom dörrens bottenform mallades av och under tiden tog jag bilder av dörrsargen.

Här ser man tyvärr allt för tydligt att sargen till vänster har en linje som inte liknar den till höger. Den mjuka svängen skall inte ha ett plötsligt knä. Inga problem vi har hammare och mothåll.
Efter att gångjärnen fått monteringshål skruvade vi fast framdörrens bakgavel i dessa. Första steget att provhänga dörren närmade sig. Innan den över huvud taget kunde komma på plats behövdes vissa justeringar. Med tiden kunde vi börja mäta in den. Delvis med hjälp av mallar.

Dörrbladet sitter endast med några skruvar i en fals på gaveln. Detta för att ge oss möjlighet till ytterligare korrigeringar speciellt i höjdled. I dörrens framkant ser vi hur sargen inte passar till den sarg vi gjorde i torpeden, men där är ju allt ännu lite provisoriskt. Allt skall få rätt form och följa vartannat. Så är det ofta att man först när intilliggande del kommit på plats märker behovet av ytterligare justeringar.
Givetvis har det varit många trixande hit o dit och inte tusan nådde vi ända fram efter dom åtgärderna. Som vanligt fick vi backa tillbaks och välj en annan väg att nå målet. Snacka om labyrint. Varje åtgärd leder sin effekt och det gäller ofta att hitta rätt åtgärd. Det är faktiskt inte utan en viss spänning vi försöker hamna rätt. Inte bara rätt för stunden utan kanske 5 eller 10 åtgärder senare.
Nåja! Medan vi kanske grubblade på åtgärden kom Sven-Olof med den botten dörren skulle. Sven-Olof är Ulfs morbror. Han är plåtslagare ut i fingerspetsarna. En yrkesskicklighet han skall vara stolt över. Från en enkel pappersmall gjorde han den dörrbotten vi behövde. Lika enkelt gjorde han den sektion som en gång fattades i framskärmen. Själv är jag full av beundran och Ulf som är är van vid hans bistånd är tacksam. Utan tvivel är hans hjälp värdefull.

Efter lite justering i längd och kurva satt den på plats i dörren. Punktsvetsad var den också fixerad.
En kväll när jag inte var närvarande hade Ulf kommit en bra bit på rätt väg. Ostörd av mig . Lik förb-t blev det inte riktigt rätt, men en god bit på väg. Sedan, när vi åter samverkade, haglade synpunkter och åsikter om vartannat. Till slut hamnade vi nog i en gyllene medelväg och jobbade vidare. Så är det ofta att en idé ifrågasätts och hamnar i något mellanting som ibland visar sig helt rätt.

I kväll kunde vi konstatera att dörren började komma på plats. Ännu saknas åtgärder, men vi anar vilka dom är. Dörrsargen är ännu ett problem som vi skall lösa. Rillan i överkant dörren har sina raka partier och skarpa böjar i stället för en mjuk linje o.s.v.
Några kvällar har passerat. Dörren har åkt av och på ett antal gånger. Via mallar från andra sidan och mätningar börjar vi bli nästan nöjda med hur sargen nu smälter in i formerna. Nu är det partiet mellan vindrutans stolpe och dörren samt framkanten av sargen vi försöker finna rätt form till. Där lämnade vi det i en form vi inte kunde kolla mot dörren som inte passade. Allt tar sin tid och skall så få göra. Delvis skall nu plåtar göras för att få dörrstolpen/karmen rätad. Även om denna bildserie inte stämmer med dagens utseende visar den vilka avvikelser som delvis finns att övervinna.

Överdelen karmen spretar från plåten och är full av gamla lagningar.
Helt klart börjar vi få rätsida på såväl dörr som torped efter den antagna krockskadan. Det är inte mycket som pekar rätt, men skall med tiden passa in.

Det behövs många snitt i plåten för att göra den medgörlig och Ulf vet var.
När väl dörren tycktes likna verkligheten var det dags för sargen över instrumentpanelen. Inte var den vad den skulle heller. Nu när dörren var någorlunda i form kunde vi bättre se var sargen skulle vara och vilken form den skulle ha. En plåtbit byttes för att slippa gammal deformation. Den skulle vara svängd. OK! På ovansidan vikt framåt och välvd. Lite svårare! På undersidan invikt och vriden. Ett h-te! Samtliga former strävar mot varandra. Men det kommer att bli riktigt när vi ger oss i kast ordentligt med detta.

Inbjudande !! Eller?
Själva tycker vi det är helt otroligt. Vi är kring den sista dörren. Snart står där en plåtfärdig gammal Ford. Redan tänker vi på kommande trävirke. Speciellt under torpeden mellan stolparna till vindrutan. Totalt sett finns det inte en träbit som sitter där den skall utan att ha någon anledning. Allt trä som skall till stärker och stadgar plåten. Ja, även håller samman hela bilen, men detta återkommer vi till när det blir dags. Än återstår en del plåtknackning och svetsning.
Längre upp finns en bild av framskärmen med ett fyrkantigt hål. Där var en gammal lagning som inte stämde varför vi tog bort det partiet och ersatte med ny plåt. "LUCKA 24" kallade vi denna. Insvetsningen gjordes, slipades och spacklades. Nu är spacklingen slipad. Lite mer spackling på hela skärmen som slipas ut ordentligt gör att även denna del är klar. När? Inom kort! Allt i relation till hela projektet
Givetvis håller vi oss till sargen över torpeden som vi länge önskat få rätsida på. Den artar sig mycket väl anser vi. Ännu hänger den i luften eftersom dörrstolpen inte är klar.

I dörrstolpen är det många falsar som skall stämma med dörren. Därför kommer den att kapas upp och delvis göras av ny plåt. Helt klart tidskrävande. Men vem har sagt i har bråttom? Huvudsaken är att det blir riktigt.
Tyvärr var jag tvungen svika Ulf några kvällar under vilka han kontrollmätt det som hittills varit gjort. I dag fick jag veta att variationerna finns, men ligger väl inom vad man kan acceptera. 1 mm på något ställe några på ett annat. Då skall man också veta att referenspunkterna inte är helt distinkta ännu.
Ulf tog också tag i motorhuven. Slipade bort färg och gav speciellt vänsterhalvan lite bättre form. Vi stillade vår nyfikenhet på hur motorhuven passade. Ja ! Sådär fick vi väl kanske säga. Gemensamt justerade vi in halvorna i längdled.

Nu såg vi helheten och kände oss trygga med att vara på rätt väg. Givetvis behövde huven i sin het ytterligare justeringar för att smälta in.
Efter att ha donat ytterligare med huvens halvor hade Ulf med sig de lister som huven skall vila mot. Vi var spända på om den hamnade i rätt läge. I bakkanten hade vi punktsvetsat en smal plåt list på undersidan eftersom plåten var enkel och inte hade någon styrsel. En sådan kan ju lätt bli deformerad. Den stadgade bra och halvorna föreföll hamna rätt. Ännu fattas justeringar i framkant för att få önskad passform runt kylarlocket.

Visst ligger den snyggt, men nu skall vänstersidans dörrar färdigställas. Den svullna bakdörren skall bli lite plattare och framdörren som vi snittade för att forma skall svetsas. Nog har vi en del kvar innan bilen är plåtfärdig.
Det har varit tyst ett tag. Inte för att vi legat på latsidan. Tvärtom! Att vänstersidan av bilen varit kraftigt deformerad en gång i tiden har vi kunnat misstänka länge. Framdörren har åkt av och på ett otal gånger. Givetvis har vi haft god hjälp av högerdörren, men det har ändå varit ett långsamt jobb att få till den. Efterhand som den började arta sig gällde det att syfta in hur den smälte samman med kringliggande partier. Nu har vi äntligen kommit så långt att vi börjat bearbeta dessa. Främre stolpen och tröskeln har vi just börjat justera. Stolpen är ju ett sorgebarn för sig. Ännu är det bara nederdelen vi koncentrerar oss på.

För att komma åt att justera får vi lyfta av en del partier som monterats för att vi skall kunna avgöra när aktuell del börjar anta rätt form. Här är det fotsteg och framskärm som fått lämna plats. Det blir således många av- och påmonteringar. Många ingrepp syns inte i bild, men finns där.
Häromdagen kom ett tillskott i lokalen i form av maskiner. Ulf hade skaffat en bandsåg och en bandputs från Ejca. Gamla stadiga maskiner som Ejca hade gjort en fullständig renovering av så det finns fler än vi som ägnar tid åt gamla grejer. Bandsågen imponerar med sin tysta o lugna gång.

Visserligen ännu på pall, men redan provade.

Vänstersidans tröskel är för smal och vi har börjat bredda den samtidigt som den får undersida av plåt. Där skall den ansluta snyggt till fotsteget. Ulf hade tidigare gjort denna plåt som svänger i såväl X- som Y-led. Vidare bearbetning var att slipa rent efter svetsning och jämna av med tenn. Och det är väl ungefär i det läget justeringen står i nu. Klar för glasfiberspackel.
Som sagt händer det mycket som är svårt att se i en bild. Tröskeln - OK, men dess anslutning till bakre skärmen var vi inte nöjda med. Avståndet dem emellan var för stort. Nu har det blivit mindre, ännu fattas det lite.

Ojämnheterna efter svetsning slipas bort. När tröskeln väl fått sin undersida och breddning av en plåttjocklek var det dags att tenna för att få en jämnare yta att sedan lägga spackel på. Hela tiden får man kolla att tröskeln efter tänkt behandling inte blir för bred. Under dörren skall den titta fram ca. 1,5 mm.

Till höger ser man att dörrstolpen saknar lite material i nederkant där springan blir större. I underkant har dörren en liten hängmatta förutom att den lyfter upp framkanten något. Det är såna avsteg från önskad passning vi ofta får justera på bästa sätt. Den tennade tröskeln har en jämn ovansida som vi vågar utgår från.

Efter återmontering av fotsteg och skärmar var vi rätt nöjda med tröskelns anslutning. Då tänker vi oss att den lyfts upp en aning i mitten. Fotsteget har en väl mycket hängande form efter år av belastning.
Men! Vi håller oss till dörrarna. Hur mycket man än justerar finns det alltid lite till att göra. Bakdörrens svullnad har vi äntligen fått bukt med. Givetvis ser vi då tydligt att framdörren också är svullen. Några andra justeringar är markerade och märkta.

En kväll fick vi önskat besök av Ulfs morbror - Sven-Olof. Den invecklade framstolpen blev hans uppgift att forma. En fröjd att se en skicklig yrkesman utföra sina trick. Av en bit plåt var det strax en grund till en stolpe. Sven-Olof har tidigare varit iblandad i andra delar till bilen och underlättat för oss. Varför ge sig på något som andra klarar bättre?


Stolpens övre parti kom på plats. Ännu saknas några plåtdelar i den, men är en bra utgångspunkt för vårt fortsatta arbete. Två falser skall löpa samman i visst mönster och passa till dörren. Inte helt lätt, men fullt utförbart.
Stolpen är sannerligen ingen enkel sak att få till, men trägen vinner. Det har varit mycket bankande och svetsningar. Där vi skulle ansluta till den gamla plåten brände svetsen sönder denna eftersom den var mycket tunn. Då gällde det att ha tålamod eller trägen vinner som redan sagts.

Visst fick vi till det rätt bra med tiden. Alla falsar sitter på sin plats och luckan för dörrstoppet. Ännu saknas uttaget för låset och den slutgiltiga formningen av hela stolpen.
Målet nått!

Vad återstår innan bilen är plåtfärdig?
 

 1. Framdörren skall göras mindre svullen
 2. Några gamla hål för handtaget skall göras om
 3. Dörrstopp och lås skall monteras
 4. Låskistor och handtag skall monteras
 5. Partiet bakom bakdörren skall riktas
 6. Hela sargen skall formas
 7. Mittstolpen kanske behöver lite extra justering
 8. Huvhalvorna skall passas in kring kylarpåfyllningen
 9. Huvens sidstycken skall på plats efter justering  
10. Vänster framskärm skall färdigsvetsas

Listan har blivit mycket kortare än vad den en gång var. Då, innan vi ens kunde förutsäga alla olika åtgärder som skulle behövas innan Mr Pheaton är plåtklar.
Framdörren HAR blivit mindre svullen och de gamla handtagshålen har satts igen. Dessutom har styrningarna till dörrarna monterats och kistorna med dem.

Med dörrstyrningarna på plats håller sig dörrarna stängda utan tejp. Närmast i faggorna ligger lås och låskistor och ytterligare bock kan tillföras ovanstående lista.
Inte för att vi ligger på latsidan, inte. Det tar onekligen sin tid att få låskistorna på plats. Ulf mäter och syftar. Handtagen skall hamna på samma höjd i dörrarna. Bakdörrarna är nu klar varför vi bockat av i listan med en svag bock. Så visst händer det något i rätt riktning och alla styrningarna är klara.
F'låt att bockarna var osynliga tidigare. Mitt fel.
Några bilder som visar att den senaste bocken i listan ovan är befogad.

Handtagen sitter ännu löst på plats och skall få sig en justering av viloläge, men låskistorna sitter där dom skall. Ulf har mest på egen hand fått lösa problemen eftersom jag fått ta in Pärl-Ann i lokalen och gör en vår-översyn. Isarna har släppt och det första paddeltaget för säsongen kommer inom kort.
Jag vet inte var jag skall sätta bockarna. Alla låskistor sitter på plats i dörrarna och handtagsbrickornas mutterstycken är satta. Detta blev till en punkt utom listan som jag trodde skulle komma nästa säsong. Därför ändrade jag punkt 4 ovan så att bocken kommit.
I takt med tjänlig väderlek och kalender har intresset att varje kväll ägna sig åt Forden avtagit. Våren ÄR på G - även om man har svårt att tro det ibland.
En del annat har blivit gjort i stället. Eller vad sägs om detta:

Ulf fick håll i ett insug och två förgasare. Han har renoverat generatorn och allt har snyggats till. Nu höjdes ribban för motorrenoveringen som skall komma med tiden. Helt klart kommer den att smälta in i bilens totala utseende. Även om detta inneburit att jag själv inte kunnat tillföra något har jag ofta varit i lokalen. Min kajak får sig en tyvärr behövlig make-up, men det kommer med tiden på en annan sida eftersom den saknar Ford-märke.
Hösten 2010
Hoppsan! Plötsligt ligger den första snön på backen och ännu har vi inte börjat med Mr. Pheaton.
Vi har däremot snackat en hel del i vilken ordning allt skall ske och vilka färger som kan tänkas passa. Karossens förbindelse med marken - HJULEN - är fyra detaljer vi kollat. Egentligen 5 med reservhjulet. Ekerfälgarna som sitter på är lite olika och några är inte helt raka. Därför kollar vi upp helt vanliga standardfälgar. Däckvalet har samtidigt måttats fram, beställts och kommit.

Däcket skall säkerligen passa när det med tiden kommer in i skärmen och tillsammans med fälgen tror vi det blir läckert.
Lägger man samman bilderna får man något liknande detta...


Därmed är vinterkvällarnas tidsfördriv startat och övriga fälgar skall lackas plus att däcken skall krängas på.
Efter många kvällar fyllda av annat "måste göras" blev däcken äntligen monterade och alla satt fint på bilen.

I samband med byte av fjädringen framtill kommer karossen att sänkas ca 3 cm. Detta blir en grundinställning som kanske får justeras när allt kommit på plats och bilen har fått sin tjänstevikt. Avstånden mellan hjul och skärmar skall justeras in till att bli litet men tillräckligt för fjädring och styrning.

Kanske kan detta vara ett bra läge som tål belastningen av inrede med allt vad det innebär och passagerare. Här är framfjädern bytt och den bakre sänkt. Samtidigt har också strålkastare monterats för att kolla att dessa kommer i rätt läge.

Ett imponerande ansikte Mr. Pheaton visar upp - även om lite småjusteringar skall till innan nunan blir riktig.
Nu när vissa delar provmonterats är det inte utan än att Ulf o jag kan tänka oss hur bilen kommer att se ut med färg, inrede och sufflett. Färgvalet hamnar troligen på en mörk varmgrå nyans som fälgarna redan fått. Suffletten blir till detta troligen dämpat röd (vinröd) och inredningen i matchande ton. Något att se fram emot medan vi kämpar vidare.
Hur mycket det än börjar likna en bil är det nödvändigt med en fungerande motor. Originalet sitter på plats mest för att bibehålla belastningen av den. Tidigare testade Ulf en annan motor som efter tvätt/avrostning visade sig ha alltför många spår av sin ålder. Sedan dess har Ulf lyckats få tag i ytterligare en motor som nu skall iväg till renovering.

Jag vill minnas Ulf sagt att det är en tidsenlig Mercury på 95 HK. Det blir intressant att återse den med tiden.
För tillfället är det intressantare att kika på ställningen till suffletten. Att denna består av ett skelett i form av ett antal metallskenor med flertalet föreningar och leder inser väl alla. På sina ställen sitter träbågar - 4 stycken - som bör upp suffletten. Skelettet skall ju kunna sträcka ut suffletten och även vika samman den till ett snyggt paket bakåt. De sufflettdelar vi hade att tillgå gav inte mycket till idé om hur allt skulle hänga samman. Ena sidans skelett var den andra lik trots att de borde vara spegelvända. Alltså hade vi två av en sida. Bägge var dessutom sammansvetsade till en orörlig enhet och det vill vi inte ha. Svetsarna slipades bort för att få rörlighet. Vissa leder togs bort och ersattes tillfälligt med skruv o mutter, men skall med tiden nitas. Till slut hade vi en skelettsida som tycktes fungera att sträcka ut och vikas samman till ett kort paket. Av de fyra träbågarna var två klart givna till sina lägen. De andra två får vi klura ut så att dom passar in.
Under detta arbete har Mr. Pheaton flyttats till en annan lokal där han har gott sällskap av sina yngre syskon - från höger sett Ford Pickup, Ford 1936 och Ford 1939 och tittar inte även en Thunderbird fram i kanten som för övrigt snart får en tvilling till modell sett. Det börjar bli väl tight i garaget.

I det tysta har en hel del hänt:
Inte minst att det nu är 2011


Livet går således vidare om än utan bilder för tillfället.

7 augusti. — Sannerligen har livet gått vidare. Roadstern är ivägskickad för att få en ny sufflett, men innan dess gjordes mycket. Plötsligt fanns också en Mercury utombordare på 55 HK i lokalen som renoverades och gjordes körklar. Då fattades bara att tillfälligt hänga den på båten Larsen Thunderhawk och ekipaget fungerade.
Forden så äntligen. Ulf fick hem sufflettbågarna ...

... samtidigt fick Ulf också sufflettställningen som vi genast provade att montera.

Det såg mycket lovande ut och vi började hänga på den andra ställningen. Sedan följde bågarna och det var väl då vi såg problemen. Vi fick helt enkelt inte bågarna i önskade höjder. Hela ställningen på högersidan visade sig lägre trots att vi justerade infästningspunkten baktill framåt/bakåt och uppåt/nedåt. Då jämförde vi ställningarna fritt på golvet och såg klart att dom inte arbetade lika. Hur detta sedan löser sig får vi återkomma till, men klart är att någon led är felgjord. Hela ställningen är gjord i 6 mm tjockt högglanspolerat rostfritt varför vi själva inte kan göra ev. justeringar.
Trevligare var då att spisen till bilen äntligen finns i lokalen.
Från detta till..
Helt klart en läckerbit som kommer att pryda sin plats. Motorn - mercuryn som nämnts ovan - är helt renoverad av en skicklig man i Vetlanda. Valet av motor visade sig mycket bra och har peppats upp en del. Jag tror den nu ger ca 135 kusar. Detta visade sig lite underskattat och kan höjas med kanske 30 till.
Man kan riktigt tänka sig motorn på sin plats under huven.

Åter till de problem vi iakttog med ställningen. Hur ofta är det inte så att om man gör rätt blir det också rätt eller åtminstone bättre. Olika teorier diskuterades på högvarv innan vi till slut enades. För att simulera sufflettens spänning i bågarna använde vi vanliga spännband. Sedan var det en del trixande med ledens placering baktill. Den infästningen måste stämma i längdled för att bakre bågen skall falla rätt, men också infästningens höjdled är viktig för hur bågarna faller.

Sedan la vi också på ett tyg för att få se allt i någorlunda kommande utseende.

Svart har vi redan konstaterat att suffletten inte skall få vara.
En svart vävsufflett har däremot Thunderbird Roadster fått. En dag fick Ulf meddelande om att den äntligen var färdig. Vi åkte till Bodafors följande fredag i inhyrd bärgare och fick på så sätt hem bilen igen.

På hemvägen stannade vi i Vrigstad och fick en bit mat. Det är inte utan beundran vi ser suffletten. Sist vi såg den hade bilen en missfärgad vinylhistoria som vi gläds åt verkligen blivit historia. Mycket annat har blivit återställt till bilen, såsom paneler, dörrsidor klädsel mm. Ännu återstår en del och framför allt lackering som visserligen i viss mån blivit påbörjad på dörrarnas insidor och karmar.
Mr Pheaton har nu börjat behandlas på allvar. Sufflettställningen och bågarna är vi klart nöjda med. Därför har vi nu börjat färdigställa samtliga dörrar. Högersidan har i princip varit klar sedan jag kom in i bilden. Således är det vänstersidan som ju varit ett större problem. Dock inte värre än att lite ytterligare krympning av den markanta bubblan över hela dörrbladet gav gott resultat. Ett antal småhål har borrats där sidecurtins skall fästas med tryckknappar är gjorda. Dörrbladen har fått ett tunt lager spackel och rillan som löper runt hela bilen har markerats tydligare på dörrarna. Resterande fixning av den på övriga ytor kommer senare.

En (av alla) viktig del - som vi anser - är att alla dörrar sitter på plats med jämna o snygga spalter. Totalutseendet är kanske den mest avgörande. Nertill skall tröskeln skymta jämnt utefter dörrens underkant och avståndet mellan dörrarna likaså. Det finns måttangivelser på allt egentligen så det är bara att infria dessa, men är kanske det knepigaste att göra.
Vi ger oss inte och har uppnått målet - 25 mm mellan dörrarna och ca 6-7 mm mellan dörrar o kaross och det roligaste är att det är lika på båda sidorna. Inte illa av 1 lackerare och 1 amatör. Lite fixning av sittbrunnssargen över dörrarna återstår. Är det stor ojämnhet använder vi glasfiberspackel. Är det mindre räcker det gott med ett mer lättslipat spackel. Sedan börjar det bli dags att sätta träram i dörrarna innan allt annat träarbete också skall göras. Dessförinnan återstår en del svetsningar som behövs.
Ännu inte dags för träarbetet, men det närmar sig. Insidan dörrarna har fått ett lager epoxilack som biter gott i plåt och ger fäste till kommande steg till färdigbehandlade dörrar. En dag när jag dök upp i lokalen låg alla dörrarna inne i sprutboxen. Insidorna var färdiga så när som ett lager dämpande gummi som sprutades på senare. En annan dag hade utsidorna fått ett väl tilltaget lager med slipgrund. Så hände det där som man vill inte skall hända. Någon - säger inte vem - skulle känna den fina ytan och lacken var inte torr. OK. Lite mer sliparbete, men innan har det varit bra mycket mer slipande och nu skall ytorna bli färdiga för topplack. Dvs. Alla spackelporer och ojämnheter skall bort. Således mer slipgrund och därmed också ytterligare slipning.

Ett lager spackel och efterkommande slipning är inget man kan se i bild, men jag kan lova att det sker något varje dag som för arbetet i rätt riktning. Smådetaljer som att plåtkanten runt dörrar mot vilken dörrklädseln vilar jämnas till och vinklas rätt. Eller att uppnå hög stabilitet i dörrbladet genom att göra några kompletterande svetspunkter. Eller att redan nu tänka på ev. kondens och förbereda för ventilation. Inget syns direkt i bild, men blir gjort. Ju närmre slutet allt närmar sig dess fler detaljer måste man göra i tid och tar ofta sin tid. Kanske skall man erkänna att just dörrarna med sina stora synliga ytor kräver tålamod och envishet. Nu har man endast ett vagt minne av hur buckliga/gropiga, skeva och svullna de var när vi började.
Veckorna går och ännu är det dörrarna som behandlas. Äntligen kom den dagen då vi kunde hänga tillbaks dem på sina platser. Det är ju inte bara dörrarna som skall se OK ut. Ytorna runt skall ju passa in också eller rätare sagt dörrarna skall passa med övriga ytor.

”Är vi nöjda nu?“ – ”JA, det är vi!“   Ytorna närmast dörrarna både framför o bakom hade konstaterade avvikelser och med dörrarna på plats var det enklare att få bort dessa. Så är det bara resten kvar med allt vad det innebär. Nu är trädgårdarna inhöstade och gräset växer inte längre. Båtar är upptagna och nattfrosten har kommit. För att stanna?
Hade det sedan inte funnits en motor som skall renoveras för att ersätta den som finns i PickUpen hade fältet varit fritt för fortsättningen på Mr. Pheaton. Thunderbirden pockar på sitt färdigställande så man kan lugnt säga att det är för många järn i elden. Men intresset ligger främst på 34:an. Ju längre vi kommer dess större blir kraven på att allt passar samman och tar sin tid att uppnå.
Suffletten täcker endast tak och bak del medan sidorna täcks av lösa bitar med plastfönster s.k. "sideskirt". Dessa sitter med tryckknappar i dörrarnas ovankant och har en upprättstående pinne nedstucken i sargen. Hålen för tryckknapparna dansade väldeliga och svetsades igen. Nya lägen måttades ut och förborrades. Givetvis hade sargerna justerats innan dess så att även den bocken kunde ritas in i listan ovan. I den återstår endast tre punkter nu. Åtminstone överträffar vi troligen originalbilen i ett fall. Nämligen detta med sideskirtsens trycknappar. Troligt var att dessa låg färdigtillverkade och lägena för tryckknapparna kunde därför variera från bil till bil. Nu kan allt anpassas till just denna bils hål.
När slipgrunden kommer på är det lätt att upptäcka ev. avvikelser i formerna och kan justera med en gnutta spackel eller mer slipgrund. När man sedan gjort en förhoppningsvis sista avslipning händer det att underliggande spackel kikar fram, men ytan är jämn och i princip klar för topplack. Tyvärr återstår ännu mycket innan den kan läggas på. Slutbehandling av skärmar och bakparti återstår. Trösklarna skall också ses över och få nytt gummi. Genom det noggranna förarbete med plåtriktningen är det faktiskt bara lite spackel som fordras innan ytorna blir släta. Vi jobbar ju med konstant med gammal plåt som haft sina upplevelser vi inte vill veta.

Samtidigt som vi ser mycket till helheten är det ofta detaljerna vi får se upp med. Rillan tvärs dörrarna fortsätter förbi torpedstolpen. Ligger inte denna i linje med dörrarnas är det dags att åtgärda. Här var det ett hörn som råkat bli lite rundat och föll utanför ramen. Nu stämmer det och man ser det som sagt lätt när slipgrunden kommit på.
"Kommit av" har däremot bakskärmarna. Det var dags att lägga ett tunt lager epoxi för att isolera plåten.

Sedan spred sig den grå sjukan även till skärmarna och dom får minst en dag på sig att torka innan vi slipar.

Såvitt vi kan se redan nu kommer det behövas ytterligare ett lager med slipgrund när vi slipat av dessa. Det är verkligen ett gott resultat och allt jobb vi gjorde tidigare med att knacka rätt plåten betalar sig verkligen nu.
Det som "kommit av" kommer också på under arbetets gång. Således hängde vi åter på bakskärmarna när dom fått slipgrund på sig.

Det vi en gång för länge sedan bearbetade en längre tid var bakplåten. Några ytterligare mindre justeringar innan den fick ett tunt lager spackel. Mycket för att lättare se var vi hade toppar när vi sedan slipade bort faktiskt det mesta av spacklet.

En god bedömning av resultatet är att det troligen räcker med lite slipgrund för att få fram en slät yta.
Av helhetsbilden framgår att vi nu närmar oss frampartiet med stora steg. Ännu återstår dock karossens baksida som kommer att behandlas så som vi behandlade bakplåten eftersom även denna har god form som känns relativt jämn.

När nu bakvagnens olika delar - karossrygg och bakplåt - också fått spackel o slipgrund började jobbet med framskärmen på högersidan. Efter lite grundläggande plåtjustering som verkligen var små och krympning på ett parti vi inte gillade helhetsformen i, blev det dags för spackel o slipning i omgångar.

Jag tror det mesta av spacklet hamnar på golvet som slipdamm.

När slipgrunden kom på, också i omgångar med mellanslipning, ser man hur bra skärmen ser ut. Allt mindre återstår att behandla. Vänster framskärm och motorhuven innan vi tar itu med träarbetet. Trots att det efter det fortfarande återstår en hel del - ram och allt vad den innehåller (avgasrör, motor, hjulupphängningar och inte minst ny bränsletank) säten och sufflett. Ja, nånstans däremellan kommer givetvis lackering av karossen innan den återmonteras.
Vi känner att det går framåt och det inte bara bildligt.
Nu ägnar vi oss åt vänster framskärm. Den vi för ett bra tag sedan hade stora ingrepp i för att få fram passformen av. Det arbetet påbörjades slutet februari 2009 och avslutades mitten mars - visserligen samma år, men tid tog det. Medan du kikar på det jobbar vi vidare med skärmen (där finns en länk som tar dig tillbaks hit).
Svetsen färdigställde Ulf medan jag tittade bort och ytan gjordes ren för glasfiberspackling efter en del hamrande och krympning.

Hela tiden gällde det att spetsen inte slarvade iväg ur position av spänningar under svetsningen så den gjordes i mindre omgångar med avkylning emellan. Nu har spacklet härdat och näst intill slipats bort helt. Dvs. det spackel som finns kvar sitter endast där det skall eftersom vissa sjunkningar i ytan inte går att åtgärda på annat sätt med de verktyg vi har, men det rör sig om kanske ½ mm spackel som tjockast.
Det är många som känner till den aktivitet som pågår under kvällarna på lackeringen. Många har egna veteranbilar varav en del själva jobbar på stans bilverkstäder med liknande uppgifter. Några besök per kväll blir det alltid. Ulf är således ständigt övervakad i sitt arbete av kunnigt folk. Alla är dock överens och beundrande - resultatet är mycket bra och borgar för ett toppresultat när det nu kommer. Själva fortsätter vi att vara kritiska till resultatet av det vi gör och försöker infria framför allt våra egna förväntningar där inte ens en liten detalj glöms bort. Därför blir också mina beskrivningar kanske något omständliga.

Tyst har jag ofta konstaterat att denna sida egentligen skulle vara indelad i åtminstone två kolumner. En för sidans avsedda innehåll och en för 'övriga' (kvälls- och helg-) aktiviteter i lokalen. Det finns alltid något annat på G samtidigt. — Thunderbird:en skall återställas - stolarna får ny klädsel. Instrumentpanelen skall fräschas upp och inte minst skall bilen lackas färdigt. Sedan är det den andra åskegrejen - Larsen Boat Thunderhawk - som redan fått en bra renoverad Mercury-motor. Givetvis dög inte dess originalutseende utan Ulf snyggade upp den till ett topputseende. Båten har för övrigt faktiskt varit i bruk under sommaren, men skall ju i sig renoveras den med. Frågan är bara när. Att det sedan också finns en motor avsedd till Pick UP:en är bara ytterligare en historia, nu visserligen i alla sina delar.
"Osså e de allt de där andra som kanske allri nämns på denna sida - fastigheter både nya o gamla å egna bruksbilar."


Från av spackel fläckigt utseende blev det slutligen bättre när slipgrunden kom på och snibben av skärmarna möts på önskat sätt. En fluga skall sedan förena skärmarna och fästas upp mot grillen. Det blir bra. Inom parentes klan sägas att mycket av spacklet i första bilden hamnade på golvet som damm innan första lagret slipgrund förberedde den fortsatta slipningen fram till vårt godkännande.
Ännu skymtar lite brandgul plåt i motorrummet, men huven står närmast i tur och motorrummet får kanske vänta tills vi kan lyfta av karossen och då skall allt träarbete vara klart och kanske lite extra förstyvningar. Karossen får ju inte ändra form när vi lyfter av den. Det är ju i detta läge allt stämmer. Således kan man med viss bävan se fram emot den dag vi återmonterat karossen och skall passa samman alla skärmar, dörrar och annat. Blir det en bil eller sammanhängande hög plåtdelar?
Med giltigt förfall i dessa förkylningstider hade jag inte deltagit några kvällar och Ulf hade stretat vidare på egen hand.
Än så länge är det alltjämt inpassningar som gäller. För att slutjustera huvlocken har grillen återmonterats. Nu sitter inte skyddsplasten på längre och ger därmed ett annat intryck. Positivt tycker jag.

Det är plåtarnas passning mot grillen vi har synpunkter på. Därför gör vi en mall som visar befintligt utrymme. Sedan får vi demontera huven och bearbeta huvhalvorna var för sig på det sätt som behövs för att nå dit vi vill.
Ett extra tillbehör i form av en koffert tillkom för en tid sedan. Den skall kunna placeras på en fällbar ställning och ett första prov har tagits fram och monterats för att se funktionen i verkligheten. Om dess slutgiltiga utseende har Ulf o jag kanske lite olika uppfattning. Jag ser den uppfälld utan koffert, lackerad i bilens färg och tänker mig att den bör smälta in på bilen. Ulf tänker sig ställningen tillverkad helt i blankpolerat rostfritt stål, nedfälld med koffert och vi får se var det hamnar. Alltså diskret kontra framträdande.

Än så länge är det bara en prototyp som behöver finjusteras.
I dagsläget visar Mr. Pheaton upp ett imponerande ansikte.

Grillen ...

... ligger för nära huven på vänstersidan och har för stort avstånd på högersidan. Uppe vid huvens spetsar är inte passningen heller som den skall vara och en första åtgärd är att vrida kylaren något motsols som drar med sig den fastskruvade grillen. Sen får vi se hur mycket huvdelarna skall justeras.

Medan Ulf i viss mån har lämnats åt sitt öde har jag haft annat för mig. Min bil har fått en överdragsklädsel. Inte för att det är vinter utan för att originalklädsel verkligen är en miss från Audi. Den är känslig för vatten och tycks suga åt sig den smuts som alltid finns omkring oss. Jag var helt less på det och alla tvättar den gått igenom.
En annan sak är att jag nu börjat planera för en paddeltur i Ryska Karelen till sommaren. Ännu bara planer, men sidan om den turen har påbörjats.

Under tiden har Ulf kämpat med huvhalvorna. Så bra som dom blivit kanske jag borde fortsätta hålla mig undan.

Tidigare nämnde jag också det räcke som var på G till en koffert och nu finns detta på plats. Och naturligtvis finns även kofferten som ser tidstrogen ut, men skall konserveras i detta skick. "Tror jag" är bäst att tillägga.

 
Här avslutar jag denna del 2 av projektet. Man kan säga att plåtarbetet är fixat. På nästa sida når vi ner till golvet med renoveringarna och börjar bygga upp bilen från grunden.

space