WWW.SEAYAK.SE - cyberhome för Lennart Bergström
sidrurbrik

space space

Eftersom sidan blivit mycket lång med många bilder blir den trög att ladda. Därför gör jag nu en uppdelning. Projektet är omfattande. Därför återges det på flera sidor (totalt 3). Sida 2 är en fortsättning av plåtarbetet fram tills allt är klart för lack.
tredje sidan blir vi färdiga med chassiet och börjar bygga upp bilen. Söker du vad som skett i det senast, är detta länken till senaste uppdatering på den sidan.

En senkommen förklaring;
För mig började renoveringen av Forden 2008. Ulf hade då gjort en hel del på egen hand. Förutom att undersöka hur allt troligen skulle hänga samman hade han också gjort högersidans dörrar klara. Sedan låg då bananskalet där på golvet som jag halkade in på. Jag fastnade helt enkelt för detta intressanta projekt. Ett projekt som inte blir avslutat de närmsta åren.

Till o från under ett antal år har Ulf och jag haft kontakt i lite varierande spörsmål. Han lagade min Svalbard som sprack i mitt försök till roll. När jag sedan tappat den under transport hjälpte han mig med färg o lack samt goda råd inför lagningen.
När jag sedan byggde min egen kajak var det återigen Ulf som ställde upp och hjälpte mig med lackningen. Att han dessutom provpaddlat en av mina kajaker och blev intresserad i att paddla är väl helt toppen. Han fick också ta över Svalbarden i befintligt skick efter att jag kopierat dess former. Det vilar nu på honom att återställa den kajaken och jag försöker följa hans strävanden. I mån av möjlighet kommer kanske även jag att bli involverad som hjälpare. Mer därom kommer på separat sida.

Ulf driver ett företag som lackerar bilar tillsammans med Niklas. Niklas behandlar bilplåten före lackering och Ulf sköter färgsprutan. Uppgifter som kräver kunnande och skicklighet förutom noggrannhet och kräver mer tid än man normalt har. Av deras rykte som billackerare förstår man att dom gör sina jobb väl. I deras lokaler står en Ford Pheaton av årsmodell 34 parkerad. Det är denna det skall handla om.

På helgerna kopplar han av från lackeringen och återställer bilen bit fört bit. När han började med den var den i ett uselt skick. Detta förstår man när man ser hur linjerna långt ifrån stämmer överens med varandra. Var sig man skärskådar på längden, höjden eller tvären. Detta kan väl mest liknas vid att famla med förbundna ögon.
Vissa detaljer och delar inser man dock kan ha rätt form och dessa får man då utgå från.

Givetvis har bilen någon gång blivit lagad på ett antal ställen med formändringar som följd. På många ställen ser man också hur rosten gjort sitt. I karossen sitter träramar. Bitvis helt förintade av vatten. Alltså totalt sett ett enormt arbete som ligger framför honom. Nu hoppas jag få bistå med en hjälpande hand vid behov.

Ännu ser inte det gjorda arbetet mycket ut för världen, men tittar man på nära håll ser man hur dörrarna på högersidan kommit i rätt läge. Gångjärnen är bytta och låsmekanismerna på är plats.


När jag återsåg Forden hade Ulf monterat fotsteget. Detta för att kontrollera linjer och passning så det satt endast provisoriskt på plats. Det är linjerna kring bakre dörren som kollas. Lite slipning, svetsning och åter slipning. Nu tycktes dörren sitta rätt och gick lätt att stänga.

Sedan monterade vi skärmarna. Likaledes tillfälligt för att se att vi inte bygger in någon felaktighet. Ulf är mycket noga med att spåra eventuella differenser till sin källa. Man kan säga att det är som att mota Olle i grind. Varför spackla både här o där när en ytterligare slipning kan motverka allt om den görs på rätt ställe. Sa jag nåt om att famla i ett visst mörker?

Ulf låter nu skärmarna sitta kvar medan han slipar dessa. Eftersom dom är i bra skick kommer dom att användas. I stort blev Ulf nöjd med vad som kunde ses. Passningar mellan skärmar, fotsteg, dörrar och kaross visade sig följa avsedda spalter utan krumbukter. Inte utan att man börjar se bilens egentliga former.

Vad som sagts gäller höger sida. Vänstersidan börjar nu komma in i hanteringen. Infästningen av vindrutans stolpe ser allt annat än korrekt ut. Den deformerade och upprostade plåten måste ersättas. Några tejpremsor markera var referensmåtten tas. Stolpen kom på plats i den nya plåten. Så mycket mer blev det egentligen inte. I bakkant av den nya plåten som skall möta sargen är ett problem att lösa. Sargen har nämligen blivit stukad och måste riktas. Först skall dock livet under vindrutan riktas så att några svackor försvinner. Sakta och under stora förändringar återfår allt sina former. Former som utvisar att även åtminstone främre dörren också har en oegentlig stukning.

Den löst monterade plåtsektionen har idag ett helt annorlunda utseende. Vindrutan monterades lite löst för att kolla fästpunkterna. Sittbrunnssargen har en oegentlig krökning jämfört med högersidan. Efter en hel del mätning börjar den nu få sin riktiga form. Förändringen där kommer sedan att också påverka dörren. Att den skiljer sig från sin motsvarighet på högersidan står klart och vi börjar alltmer misstänka att detta parti fåt sig en törn. Den tidigare lagningen har endast bestått av att snygga till den stukade formen. Nu skall den bli återställd.

Vid syftning mot vindrutans båglinjer i underkant ser man att panelen droppar. Sett bakifrån börjar sargens bågar stämma överens mellan sidorna, men färdigt är det inte och Ulf tar sig en funderare.

För att komma rätt med linjerna som kröker sig åt två håll får Ulf jobba med sektioner. En bit plan plåt formas så långt det är möjligt och slitsas upp för kunna formas vidare. Det kan bli några tomrum som sedan bearbetas på samma sätt. Tång, hammare o mothåll samt svets är väl de egentliga verktygen.


Av sista bilden ser man att dörrstolpen nu skall rätas upp ordentligt och att sargen skall vridas till att luta inåt. Det i sig, en liten förändring som gjordes innan vi avslutade helgens framsteg. På bilden sitter sargen lite provisoriskt i väntan på en mer ackurat åtgärd och dörrstolpen kommer att byggas upp ordentligt. Just detta partiet är mycket skadat av gamla lagningar och rost. Kanske det värsta på hela bilen.
Just denna bilden ville inte Ulf ha med, men eftersom den visar hur galet allt kan peka medan man åtgärdar tycker jag ändå den bör få ingå i bildserien. Sargen petar åt fel håll och skall således vinklas till att slutta något inåt samt att dörrkarmen skall vridas utåt. Då bör allt stämma. Till detta är det långt kvar.
Trots snöfallet häromdagen är våren i antågande om än tveksamt. Andra aktiviteter börjar ta överhand. Forden får stå i ett hörn och vila. Till hösten återupptas arbetet. Då skall de nya linjerna överföras till dörren när stolpen är klar. Då gäller det också att passa in dörren på sin plats lika fint som den passats in på högersidan. Jag vill påstå att högersidan i både kaross och dörrar samt sittbrunnssarg har mycket fina linjer som mjukt övergår i varandra. Visst kunde dom göra bilar förr.

Det har nu hunnit bli mitten av oktober. Ulfs kajak har hamnat lite i stå och uppmärksamheten ägnas åt Forden.

Att delvis bygga upp en gammal bil utan att ha något att gå efter gör att frågorna blir många kring linjer o former. Hela tiden får man ta hänsyn till de delar som finns såsom dörrar, motorhuv, skärmar och div. plåtar. Vissa av dom lagade sedan tidigare. Därför Har vi på prov kollat att kylarpaketet och grillen hamnar i rätt läge innan vi försöker få huven (tvådelad) i rätt läge. Visst finns det kurvaturer som inte stämmer helt med den uppfattning vi har om hur det skall se ut. Var ligger då felet? Ett mellanrum som i ena kanten är bra, men i andra blir för stort eller för litet. Ulf försöker hålla ett visst mellanrum och det gäller att få till det.

Grillen som i ovankanten sitter skruvad i kylarpaketet skall i underkant sitta mot några plåtar förutom också mot skärmarna. Alltså justerade vi kylarpaketet tills grillen satt i önskat läge. Var det läget rätt när huvens halvor också monterades? Det blev mycket demontering och montering av delarna för att justera läget för kylarpaketet, men slutligen kom vi till ett där allt kunde monteras. Sedan återstår det givetvis att få till mellanrummen/anslutningarna. Huvhalvorna i bakkant mot karossen och i framkant mor grillen. Det tycks i bland fattas material på ett ställe medan det är för mycket på ett annat. Hur noga var dom med detta förr? Kylarpaketet och grillen är från efterproduktion och stämmer kanske inte riktigt. När ena sidan är klar gäller det få andra sidan på plats också. I dag tar man till div. instrument för uppmätning som inte fanns tidigare. Laser t.ex. för våg och lod. Kanske därför man finner så många avvikelser.

Dagen efter fortsatte vi - givetvis. Med vad? Demonteringar och monteringar - givetvis. Men trots allt kom vi ett steg närmre sanningen när vi kollade mot huven. Men ännu är vi inte helt nöjda. Vrida lite här, flytta det där o.s.v. Den ena halvan av huven är välvd i sidled och den andra planare. Hur skall det vara? Sanningen ligger troligen någonstans emellan och den skall vi uppnå.

Under veckoslutet hände faktiskt en del om man nu inkluderar fredagskvällen i tidsangivelsen. Huv-halvan tycktes komma på plats. Lättare än vi vågat hoppas på. Så var det då dags för skärmarna. Eller åtminstone den främre på höger sida." In't fan passade den in't!" Efter kanske 8 timmar tycktes det oss som om vi hittat den rätta formen. Skärmen ville mot sin vilja hamna nästan i sitt läge. (efter några timmars övertalanden) OK ! Nästan är väl således en underdrift och lite "knöckel-i-bång" i plåten skulle nog tusan ge resultat. Strax blir det spännande att gå över till nästa sida. Tänk att få knöckla o böckla i plåten mot aktern! Nej "bakvagnen" skall det vara! Det är ju ett landbaserat fordon. Ujanimej! Akter är en akter och stäv är en stäv varför "bakvagn" borde vara ett rullande bageri (och i stäven sitter en grill).

Vad har vi egentligen satt för nivå på renoveringen?

Ulf är otrolig. Medan jag kanske tycker att fortsättningen finns lirar han vidare och finner den väg som underlättar fortsättningen. Det är väl det som gör skillnaden mellan amatör och proffs? Äntligen efter 70 år som klåfingrig amatör får jag möjligheten lära mig vissa knep eller regler.

Tusan vad kul jag har egentligen.

I brist av bilder (mobilen har 'försnillat' de senaste) får jag använda ord.
Kanske var det fel att påstå oss ha kul. Hur roligt är det att försöka få en framskärm att passa mot grillens underkant? Efter flera kvällar med olika åtgärder på skärmen tycks äntligen allt falla på plats. Det vill ju till att man har berörda delar på sina platser. Skärmen satt därför monterad medan Ulf justerade formen och grillen lyftes på och av innan vi såg den i rätt position.
Det var framför allt detta resultat jag ville haft i bild, men den kommer väl senare. Det är en imponerande syn att se den enorma framskärmen på plats. Det är heller inte utan att man förundras över hur linjer flyter runt bilen och innesluter sittbrunnen. Framskärmen går NÄSTAN till intet under grillen och möts där av andra sidans. Ärligt sagt kan man ägna mycket tid åt att beundra hur vackert allt hänger samman i mjuka kurvor. Var finns sådana linjespel i modärnare alster?

När jag äntligen hade kameran med mig hade vi tillbringat några kvällar till med skärmen kontra grillen och tyckte oss ha kommit ett bra steg i rätt riktning

Fler bilder i den serien:

Det är passning i underkant grillen vi stångas med samtidigt som vi (åter igen) undrar hur väl det passade från början när bilen var ny. Jag tror vi skjuter över målet om målet nu varit att rätt o slätt återställa Forden. Kanske var det målet till en början. Under arbetets gång har det troligen ändrats efterhand renoveringen pågått. Spalterna kring dörrarna finns angivna på hemsidor som behandlar just renoveringen. Efterhand Ulf lyckades infria de 4 mm rekommendationen säger flyttades målet till en högre grad. Hur hög blir målnivån om vi lyckas med skärmen?

En bil är inte enbart profiler o plåt i olika kurvor/linjer. Under huven sitter det som driver den. Motorn. Den som skymtar på bilderna skall ersättas med denna.

Ännu ett renoveringsobjekt! Men 15 kusar starkare och av en ganska unik variant. Dessutom bedömer Ulf den som lättare att renovera än originalet. Det unika har det sagts mig, ligger i nedsänkta ventilsäten och kanske andra smärre förändringar. Allt original och samtida. Efter motorns modellbeteckning står det "L".
Tyvärr visade det sig att hela motorn var kraftig rostad invändigt och inte skulle tåla att köras. Kanske inte ens att renoveras. Det var synd eftersom en sådan motor hade passat bilen perfekt. Jag är nämligen övertygad om att slutresultatet kommer att vara extremt.

Kanske ändå att motorn går att rädda. Vid närmre kontroller visar det sig att hoppet ännu finns. Motorblocket står nu i ett bad som skall lösa upp rosten. Citronsyra i vatten löser rosten och vi väntar ivrigt på resultatet. Efter några tjuvtittar ser resultatet lovande ut och skadorna vi tidigare såg lär inte ha någon inverkan har Ulf glädjande nog fått nys om från olika håll.

I fallet motor har Ulf nu försökt få bort all rost invändigt i kanalerna, men resultatet ser inte särdeles lovande ut. Frågan är hur mycket av väggarna som genom badet försvunnit när rosten blivit avlägsnad. Det skulle ju inte vara trevligt om motorn efter kostbar renovering spricker direkt när den startas.
Nej ! Det är säkerligen bäst att satsa på den befintliga som trots allt är i renoverbart skick och göra bästa möjliga av den. Det var mycket Ja, Jo, Kanske, Troligen och Nej kring denna motor. Med tiden kanske Ulf hittar en annan lösning.

Nu har bakskärmen på högersidan hamnat under Ulfs åtgärder. Som väntat var det tjocka lager med spackel att ta bort. Under dessa visade sig skärmen ha sin brister. Vad annat kunde man vänta sig. Bilen är ju trots allt 70 år. Man får ändå säga att trots åldern ser plåten förvånande bra ut. Efter hans insatser med mothåll o hammare började formen återkomma. Några nya förstärkningar fick ersätta de upprostade och skärmkanterna bättrades. Låter som om det skulle vara gjort i en handvändning, men "Icke" sa Nicke. Allt tar sin tid innan det var dags att provhänga skärmen på sin plats.

Det såg ju inte helt galet ut. Varför då inte kolla hur detta passar mot bakstycket?

Sagt och gjort ! Passningen visade sig näst intill perfekt. - Men visade sig med tiden vara lite felaktig trots allt. Dock inte värre än att Ulf kunde justera inom givna ramar.


Det som en gång började med justering av bucklor o bubblor både in och ut fortsatte med lagning av en spricka i kanten fortsatte med krympning av plåten på behövliga ställen. En krymp är ett smidigt hjälpmedel när allt hamrande gjort plåten för stor. Skärmen provades på plats många gånger och en bit fjäder (i princip dubbelvikt folie över en lina som kläms fast mellan plåtdelar vid montering) sattes in mellan skärmen och karossen. Skärmen som egentligen var i dåligt skick från början, var säkerligen OK. men det visade sig vara i karossen felen låg som gav lite för stor glipa för att klämma fast fjäderlisten. Det finns glasfiberspackel!
Med det fick sig även skärmen en 'släng av sleven' och började ta form ordentligt. Bakljuset provades på plats. Under arbetet har vi ofta sneglat på hur vänsterskärmen ser ut i formen för att hamna inom ramen till likhet. Den har flera millimeter spackel på sina ställen. Så man undrar just hur stora bucklorna är inunder trots att den förefaller vara i bättre skick än den vi snart avslutar för att komma vidare.

Hjulhuset har snyggats upp en del samtidigt som mutterstycken som fattades kompletterats och befintliga rensats så att bultarna äntrar. En liten plåt har riktats och fått nya bultar.

Vi började sedan behandla bakplåten. Ja, alltså den som skall sitta mellan de bakre skärmarna. Med sina 75 år på nacken har det behövts en del kosmetika. Inte mindre än 7 färglager plus spackel i botten kan urskiljas. Bitvis ligger spacklet tjockt, mycket tjockt och slätar över även de ursprungliga detaljerna i plåten. Vi hade märkt att vänster skärm hade tjocka lager också och slipade ner till plåten på ett ställe. Fingret sjönk ner 5 mm i fördjupningen. Allt skall bort! Först då kan vi börja behandla plåten.

Mellan skärmarna sitter bakplåten. Här börjar det bli knepigt ! Ramen har ett tvärstag. Tillsammans med det sitter en kraftig plåt som sticker ut bakåt. Plåten har dessutom hål för såväl skärm som bakplåt samt några för kofångarfästet som i sin tur skruvas genom bakplåten till tvärstaget. Kort o gott. 5 olika delar skall förenas och det gäller att ingen del spänner eller får andra att bukta. Det tål att tänka igenom och prova sig fram. Är det invecklat att läsa så är det än svårare i verkligheten.

Bakplåten har efter div. förstärkningar och lagningar av rosthål kommit under hammaren för att få sin tänkta form. I profil sett skall den liksom nederdelen av skärmarna ha en konkav linje. Innan Ulf började var den både konkav och konvex, men hamnade slutligen i önskad form. Dess form smälter faktiskt samman med karossens bakparti som också svankar. Nu kommer vi snart att åtgärda kofångarstöden som inbördes har olika form, men skall vara lika.

Fortsättningen i planen är att kunna fästa stöden mot kofångaren och mäta fram att den hamnar i rätt läge utan att tvingas på plats. För tillfället går det inte att montera dessa ens med våld.


Bakplåtens anslutning till karossen


Kofångarfästen bak. Troligen av modell -33 fick ändras till att passa -34.

Kofångare och fästen under inprovning

Efter många timmars jobb med att böja, vrida och prova in kofångarfästena kom vi äntligen rätt. Fästena är gjorda av plattjärn ca 6 x 50 mm. Inget att undra på att det var ett tufft jobb. Det som en gång var deformerade fästen av fel modell är nu riktigt snygga och passar väl. Inget har lämnats åt slumpen. Kofångaren hålls på plats där den skall. Stödplåtarna passar in med sina hål mot ramen, bakplåten och kofångarfästena.

Nu skulle man kanske tro att vi njuter segerns sötma när kofångarfästena blivit OK. Nej! Vi gick vidare till bakplåten som behaga klicka sig i olika lägen efter hur vi belastade den. Detta var en justering vi vetat om, men som inte påverkade det vi gjort. Nu däremot skulle hållaren för reservhjulet provmonteras. Vid denna dags slut satt allt på plats och vi kände oss rätt nöjda. Inget föreföll sitta fel hur vi än mätte. Därför var det roligt att hänga på ett hjul också och var förvarar man en färdig skärm bäst om inte på sin plats.

För varje framsteg ser man bilden av en färdig bil framträda allt mer. Man sporras av utsikterna och det resultat arbetet hittills gett. Slutresultatet ligger alltjämt långt i framtiden.

På plats, men inte helt färdigjusterat är denna reservhjulskåpa. Som jag sagt lämnas inget åt slumpen och så var det inte heller förr när bilen blev till.

Utanför bild har nu vänster bakskärm befriats från alla färglager och åtskilligt med spackel. Den är faktiskt i rätt bra skick, men behöver - givetvis - justeras lite. Vilken del behöver inte det? Vi försöker få den till en spegelbild av den högra.

Dagens uppgift var att få full rätsida på gångjärnen till de monterade dörrarna. Mittstyckena som sitter på dörrstolpen gavs först en gemensam linje för axlarna. Gångjärnshalvorna på dörrarna sattes lite löst för att lätt kunna justeras in efter mittstyckena innan dessa drogs fast. Nu var det lätt att öppna dörrarna så mycket som de skall vilket inte var fallet tidigare. Lätt som en plätt! Pyttsan! Uppgiften tog nästan 8 timmar på den dryga sidan, men blev väl genomförd.

Faktiskt var detta en 'milstolpe' på vägen mot färdig bil. Högersidan kunde nu anses klar och vi började vända bilen som står utefter en vägg för att lättare komma åt vänstersidan. En sida som ännu inte bearbetats speciellt. Visuellt kollade vi att allt stod rätt till och fann inga större olikheter. Förutom då skärmar och fotsteg som skall till. Givetvis efter större och mindre justeringar.

Jämfört med högersidan är skillnaden därmed stor, men så såg även den ut för en tid sedan.

Vänstersidan är nu under behandling. Redan långt tidigare hade Ulf gjort nya plåtar vid trösklarna och efter hand skall ytterligare insatser göras på karossen.

Att denna sidan är olik den andra ser vi klart. Kanske efter något missöde då man hängt på nyare skärmar. I stället för att ge dem rätt form har man kanske tvingat fast dom och spacklat fram önskat utseende. Mängden spackel på sina ställen ger den misstanken. Skärmarna är i relativt bra skick med hela kanter trots att dom har sina lagningar som måste snyggas till. Dörrarna passar heller inte. Jämförda med högersidans skiljer måtten en del medan öppningarna förefaller stämma. Problem vi hänger på spiken tills vidare.

För tillfället lägger vi energi på bakskärmen. Den har frigjorts från det mesta av färg och spackel och riktats grovt. Passningen mot hjulhuset är justerad. Dels i skärmen och dels i karossen. Anslutningen mot bakplåten är under arbete. Ofta undrar man var justeringen skall göras - i skärmen eller i bakplåten. Då är det bra att noga jämföra former mot de vi redan har på andra sidan och vågar lita på. Några markeringar visar var vi vill justera ytterligare och dom är det bara att följa på bästa sätt. Knacka, krympa och tenna. Jag tror vi överträffar originalet i viss mån. Fjäderlisten skall kunna klämmas jämnt utmed alla fogar och vi vill använda så lite ytterligare mellanlägg som möjligt för att få ett renare resultat. En fjäderlist som slingrar sig fram i en fog skvallrar högljutt om dålig passning.

Givetvis underlåter vi inte att kolla så att bakljuset hamnar rätt. Detta skall lutas lite inåt så att skylt hållaren hamnar horisontellt. En bagatell i sammanhanget, men nog så viktig.

När bakljuset kunde monteras i rätt läge med viss justermån flyttade vi fokus till fotsteget. Detta hade en misstänkt svank i höjd med framdörren. Därför gjorde vi en enkel mall för att se hur mycket som skiljde från högersidan. Döm av vår förvåning. Skillnaden var inte stor eftersom vi kollat nära infästningspunkterna mot ramen. Ut mot planet växte dock svanken drastiskt. Tur det egentligen eftersom infästningshålen stämde. Därför rätade vi ut själva stegytan och hamnade rätt. Lite justering i höjdläge skulle också till för att få tröskelhöjden lika andra sidans. Och därmed var faktiskt fotsteget klart.

Nu ville vi få bakskärmen färdigjusterad för att kunna gå vidare med nästa steg - framskärmen. Man ser av bilden ovan att anslutningen mellan bakplåten och skärmen inte är 100. Denna kunde inte bli bättre genom vidare bearbetning av plåten utan vi tog till glassfiberspackel. Först en grovspackling av ytan och därefter lite finare spackling av anslutningen som innefattade lite justerspackling av bakplåtens kant.

Åtminstone såg vi en klar skillnad i anslutningen och bättre blev den efter ytterligare lite spackling. Ulf är inte den som lämnar något halvgjort. Det är detta som gör det värt mödan. Mödan att nästan nå perfektion. Nästan! Ja vi jobbar ju inte med laserinstrument. Vår blick och känsla leder oss genom uppgifterna. Undrar hur ofta vi springer till andra sidan och jämför egentligen.

Nu har turen kommit till vänster framskärm. Trots en hel del justeringar visar sig skärmen ha sina brister i formen. Inget oväntat egentligen. Skärmens bakkant skall upp en bit, men bromsas av en stukad kant i motorrummets sidoplåt. Sedan ser vi en svacka i formen och en topp lite längre fram samt att båglinjen är för flack. Låter som många fel, men är väl bra att vänta. Sedan kommer ju problemet att sy ihop skärmarna under grillen. Det ser inte helt omöjligt ut, men kommer säkerligen att ta sin tid eftersom vi har högersidan i färskt minne.

 

Ännu en deformerad detalj är på väg att få sin rätta form. Nu är det den nämnda motorrumsplåten. Den markanta kanten skall löpa vidare från karossen och har här fått viss justering, men lite ytterligare behövs för att ansluta väl till skärmen. Dessutom buktade inåt på sin högsta punkt. När kvällens arbete avslutades hade vi fått allt att stämma.

Lodlinjen på kanten var heller inte gemensam utefter dess streckning, men med sina kunskaper var det en enkel åtgärd för Ulf. Vi höll upp framskärmen mot plåten och märkte att passningen nu var helt annorlunda. Det kändes befriande och sporrande.

Nu har det gått en vecka under vilken vi jobbat med framskärmen. De fel vi ser försöker vi finna källan till. Att skärmarna inte möttes ordentligt under grillen såg vi tydligt, men varför.

Vi vill få ner framkanten och samtidigt nå längre fram, men material tycktes fattas. I anslutningen mot grillen skulle kanten dessutom böjas mer vilket i sig skulle ta material. En sak vi märkte var att skärmen var flackare än högersidans. Vi gjorde en mall och spårade felet till en gammal lagning som vi tog bort. Biten vi skar bort sparas för att formas om och sättas tillbaks. Men framkanten envisades med att inte hamna rätt.

Vi försöker först att komma underfund med hur vi vill eller tror att plåten skall se ut. När vi kommit så långt gör vi en mall av andra sidan som vi vet passar mot grillen. Våra farhågor besannas. Det fattas material. Gamla 'reparationer' har förändrat dess utseende. Vi finner inte mindre än 6 gamla svetsar och dessutom består kanten som ligger mot grillen bara av småbitar och svetsar. Skärmkanten som är vikt kring en ståltråd är vi rädda om eftersom vi har svårt att göra en ny. Trots att också den är svetsad på flera ställen. Det blir således en fråga om att byta plåten i sig.

Vissa framsteg har gjorts, men plåten som skall ersätta skärmens framkant kan ännu inte sättas på plats. Medan den faktiskt lämnades ut till framtagning, för att om möjligt samtidigt få dubbelvikningen i ytterkanten gjord, jobbade vi med kofångaren. Att bilen fått sina törnar är utom alla tvivel. Vid första provningen satt kofångaren snett och fästena var parvis olika. Fram är dom delade i ett yttre och ett inre med gemensam infästning i ramen. Avståndet mellan de yttre fästpunkterna var för kort mellan järnen och kofångaren skulle stå som en dåligt spänd pilbåge. Inte rätt! Efter stor sortering av alternativa åtgärder och ingrepp hängde slutligen kofångaren rakt och utan spänning. Rakt innebär dels i våg och dels vinkelrätt till bilens längaxel. De bägge inre fästjärnen formades till att träffa monteringshålen i kofångaren. Ytterligare en hänsyn hade vi att ta. Kofångaren måste hamna i mitten sidledes också.

I väntan på felande parti i skärmen har vi nu ägnat tiden åt att laga och justera övriga partier i skärmen. Under lagningen föll givetvis en del av den gamla svetsen bort. Där skär vi rent och sätter in en bit plåt.


 

Den 'felande' plåten har kommit. Först höll vi den på plats medan vi kollade att den dubbelvikta kanten med ståltråden fick någorlunda riktig form. Sedan var det dags att skära bort lite mer av skärmen. Medan den ännu sitter lite provisoriskt ger vi plåten önskad form. Samtidigt gäller det att anpassa falsen och linjen som skall ansluta till grillen. Mellanrummet mellan skärmarnas framkant förbinds med ett ok som håller samman dem och dessutom skruvas fast mot grillens undersida. När allt stämmer blir det dags att foga samman den nya plåten med skärmen.

Nu är det mest bara lite finputsning av formerna innan framskärmen blir hel. Anslutningen till grillen är bra! Oket sitter rätt! I detta läget skall den slutgiltiga skarven markeras och göras.


Så långt återblicken på detta om vänster framskärm och behandlingens fortsättning ser du via denna RETUR.

Ytterligare ett steg närmre fullbordan! Svetsningen har börjats, vilket bekräftar att formen är OK.

Ännu är inte renoveringen avslutad för säsongen. Det pågår mycket som inte skulle framgå i en bild eller fler. Innan vi gör uppehållet skall framskärmarna mötas så som vi önskar runt och under grillen. Långt upp bland bilderna finns en serie bilder på hörnet där vänster vindrutestolpe skall fästas. Hörnet näst intill saknades och inget såg riktigt riktigt ut. Förutom att det var kraftigt invikt. Även framdörren har denna stukade form, men det kanske blir vad vi börjar med till hösten. Det hörnet är under uppbyggnad nu. Kanske får vi se en bild av Forden med vindruta och färdigställda framskärmar innan vårarbete och andra aktiviteter tar överhand.

Lite stiltje har rått med foto, men på bilen har aktiviteten varit stor och koncentrerad till partiet mellan vindrutestolparna och det skadade hörnet. Här fanns mycket att göra. Det gällde att stolpfoten skulle stå med god anliggning och i rätt läge. När den ena stolpen hamnat rätt gällde det att få den på andra sidan i samspelande läge. Hela tiden med avseende på vindrutans position. Vindrutans båglinje i underkant skulle samspela med plåtens. Inte nog med detta. Ventilationsluckan skulle också passa in i de former vi eftersträvade.


Som jämförelse hur hörnet såg ut i höstas.

Ännu ligger ventilationsluckan löst på plats och vindrutan saknar gummilisten som ännu inte har sin kant att täta mot på plåten. Men det kommer.

Tätningskanten på plåten under vindrutan har nu kommit på plats. Låter enkelt, men är allt annat än enkelt. Först måste ju plåten ha rätt form och man försöker hämta in så många influenser man rimligen kan. Inget är ju givet, men skall stämma med det man ser för övrigt.

Gummilisten i rutramen sitter på plats, men har ännu inte skurits in i hörnen. Vi ser hur väl listen tätar mot kanten i plåten och den motsvarande i stolparna. Det är inte utan att vi är nöjda med det vi ser.

2009-10-20

För några dagar sedan togs en del mått på vänster bakdörr. Ulf har tagit hjälp av en klipsk släkting för att ändra den befintliga till en som torde passar i det hål som finns. I dag fortsatte vi med att justera in gängjärnen i dörrstolpen. Det är ju viktigt att dessa hamnar på en gemensam tänkt axel för att dörrarna inte skall kärva.

Detta innebär att säsongspremiären för Fordrenoveringen är avklarad och uppgiften slutförd med gott resultat. Tyvärr är det mycket annat som pockar på sin uppmärksamhet varför fortsättningen kan bli liter stapplande till en början.

Arbetet släktingen Sven Olof utförde var mycket god hjälp på vägen. Gaveln till dörren tog han loss så att dörrbladet blev justerbart. Eftersom formen i bakkant stämde var det ju lättast att justera måtten i framkant. Sedan var själva dörrbladet mycket skevt också. Hela dörrbladet såg svullet ut. Visst skall det ha sina växande former nedifrån o upp, men det skall vara måtta på det.

Gångjärnen var riktade på karossen och gaveln hade nya fästhål. Efter lite uppsnyggning på insidan var det dags att förena gaveln med dörrbladet och försöka få ner svullnaden. Krympen kom till stor användning. Medan Ulf var upptagen med ett telefonsamtal fortsatte jag och meddelade honom sedan att vi snart skulle ha en liten leksaksford så mycket som jag krympt dörrbladet.

Vi kunde fästa dörrbladet lite mer permanent vid gaveln och fick lite fastare beteende att justera på. Slutligen denna dag såg vi att inpassningen började ge önskat resultat.
Ännu återstår många justeringar. Inte minst i karossen själv. Saker man märker blir nödvändiga först när dörren börjar knyta samman allt till den totala formen. Högersidan som vi anser färdig ger oss god ledning.

Även mot dörrstolpen börjar nu dörren passa. Framkanten av dörren är inte färdig, men formen finns där. Alla krympningar sätter sina spår i form av fläckar och slingrande linjer. Krympningen i sig är mycket intressant. När man kommer till det där stället som spänner ser man direkt hur plåten ändrar sig och intar ny form. Problemet är ofta att hitta just det stället som har maximal spänning.

Plötsligt!

En dag kom en åskfågel till lokalen. Lite yngre än sin märkesbroder med endast 47 år på nacken. Skicket är förvånansvärt bra. När motorn väl startade av den tröga startmotorn spann den fint på sina åtta och några provrundor gjordes.

Ett fel konstaterades snabbt. För rätt funktion saknades ett mothåll vid gaspedalens länkning. En mothållsbricka blev gjord och monterad. Nästa fel - den klickande startmotorn - kollades och diskuterades. Till sist demonterades den och visade sig ha endast 3 av 4 ankarlindningar och av de tre var en kortsluten. Dessutom var axeln böjd. Då kan man ju inte riktigt begära att den skall fungera. Kolen och var också slitna.

Siktet med denna Thunderbird är att snarast få in den i registret och bruka den fram till en renovering. I sin grund är karossen inte sönderreparerad. Lacken är inte den bästa och har troligen omlackerats med en färg näst intill original. En plåt framför bakluckan skall bytas och några små rosthål skall lagas.
Vad än som skall göras före besiktningen innebär att Mr. Pheaton får avvakta en tid.

2010-01-10

Det är nu en tid sedan besiktningen blev gjord och billen passerade utan problem. Sedan blev det jul igen och ytterligare tid sprang iväg. Åtminstone sett ur Mr. Pheatons synvinkel. Under många och delvis också korta pass har däremot Thunderbirden fått ny lack på baklucka och huv. Lite andra detaljer fick också en släng av färgpytsen när kulören väl var spikad.


Glansen räcker. Åtminstone så här på insidan huven.
 
Mer om renoveringen finns på följande sidor.

space