WWW.SEAYAK.SE - cyberhome för Lennart Bergström
sidrurbrik
space space

Äntligen är ett ord som ofta dyker upp på mina sidor och här är det åter på plats i önskad betydelse.
Fredag den 9 juli satt jag äntligen i bilen på väg via Götet till Ljungskile. Jag var lite försenad, men hade ingen tid att passa. Lars Dagberg skulle ha kaffe klart vid 5-tiden och inte förrän ½6 svängde jag in på gårdsplanen till Mauds och Lars idyll. Lars o jag kom sedan iväg ner till Kajakcenter och fick våra kajaker i vattnet. Eftersom jag försenat det hela tog vi oss bara ut till närmsta ö - Björkholmen - för natten. Vi hade en hel del att snacka om. Givetvis inom K2Bandet, men hann avverka en del annat också. Kvällen blev trevlig och därmed sen. Under följande dag kom vi via Havsten till Tviklippan efter Nötesundsbron. Inga långa distanser av oss HBB-paddlare, men helt enligt min önskan och Lars fogade sig.

Jag måste försöka komma tillbaks till min forna form efter vad som hände förra året. Därmed är det korta distanser som gäller för att stegvis kanske hitta tillbaks.
På den ö vi landade var det många "badgäster" som senare gav sig av och ersattes av ett glatt gäng paddlare.
Söndag morgon. Lars väckte mig. Han var startklar och skulle tillbaks till Ljungskile. Lite senare fortsatte jag förbi Henån och vidare väster ut på Koljöfjorden. Tidvis god medvind, men föröver började åska torna upp. Jag tänkte mig till Handelsman Flink för en fika och en glass. Att jag sedan valde omvägen via Nordströmmarna är en annan sak och en vacker naturupplevelse. Där känner jag varje sten, träd eller vik. I ögonvrån såg jag mina föräldrars gamla inbjudande sommarstuga förvandlad till något anskrämligt. Troligen för att stugan nu är åretruntbostad. Estetiskt saknades mycket.
Åskan mullrade omkring mig och några stänk kom det också innan jag landade vid Malö.
Ett glatt återseende var mötet med Björn Martén från Flatö Kajak. Nästa lördag håller han "Flatön Runt" och jag skall försöka komma dit då. Trots att jag säkerligen inte kan ta den distansen.
Efter öl o macka samt en glass paddlade jag vidare mot väst. Jag landade senare på en ö med getter innanför Gullholmen med ett ställe jag känner sedan tidigare på St. Risholmen. Jag tillbringade även måndagen där. Där hittade jag kanske Bohusläns enda strandnära gräsyta utan spillning från de förhatliga Canadagässen. Orsaken till detta uppenbarade sig snart. En minkfamilj om 6 kom över klipporna och ville komma fram till sitt bo. Jag höll mig lugn och dom letade sig en väg runt mig till boet. Medan familjen var i boet bevakade fadern mig och allt mitt mycket noga. Modern sprang fram och tillbaks och skaffade föda. Först en lite krabba som tydligen snabbt tog slut. Därefter en ål av någorlunda storlek och sedan ytterligare en, men större.


Under den vita fläcken är minkarnas bo, men tydligen har dom fler boplatser och jag har inte sett dom mer än på håll.

Det som mest skrämde minkarna var kameraslutarens klick. Därför nöjde jag mig tacksamt med att tita på familjens bestyr.
Fram mot kvällen mörkande himlen söderöver. Måsar syntes som vita prickar på långt håll och åskknallar hördes oavbrutet. Vinden kom från Nordväst, men det mörka kom närmre. Jag såg att det rörde sig om ett flertal åskcentrum där jag gått upp på toppen för en överblick. Tillbaks vid tältet kom de första stänken och sedan bröt allt ut. Det var knappt jag hörde knallarna för det kraftiga regnsmattret mot tältet, men blixtarna lyste oavbrutet upp tillvaron. Hur länge det sedan höll på vet jag inte eftersom jag somnade ifrån ovädret. Jag hade redan dragit upp kajaken längre eftersom jag räknade med vindändring. Hade sedan vattnet stigit ytterligare en decimeter skulle min tältplats hamnat under ytan.

Det var nu tisdag morgon och jag var tillbaks i civilisationen - Orust kajak och Stocken Camping. Gårdagens åska hade orsakat en hel del problem längre in på Orust så vi var tydligen lyckligt lite "off Side". Anders Åhlberg lät mig parkera kajaken hos dom och jag hämtade bilen från Ljungskile. Det var mycket med Anders hjälp resan till Ljungskile ordande sig på bästa sätt med min tacksamhet. Väderutsikterna framöver verkade lite varannandags betonade och jag beslöt att i samband med annat problem återvända tillfälligt hem. Under slagregnet hade tältet läck lite och trots alla elkablar i kajaken saknade jag ytterligare en. På fredag återvänder jag och fortsätter min makliga färd. Även här hemma hade vädret orsakat stora problem, med vatten och blixtnedslag.
Läckaget i tältet är nu troligen avhjälpt. Tejpen jag lagt satt rätt, men tydligen hade jag inte använt tillräckligt varmt järn. Att några grader kan göra så mycket! Nu bör det vara tätt och tur är det eftersom jag avskyr inkommande vatten. Likaväl där som i kajakens lastutrymmen.

På fredag plockade jag ut kajaken, lastade och gav mig av. Jag hade en stillsam paddling in till Munkebyfjorden där jag tältade på Dragsmarkslandet. På lördagen var det "Flatön Runt" som arrangerades för 15 året av Flatö Kajak. Jag hade lovat Björn Martén att komma, mest för att återse det hela. Tävlingen som tidigare var en form av familjetävling med flertalet klasser och sträckor var nu ett renare racinglopp med två klasser. Synd på ett sätt, men uppskattat av deltagarna.


 

Efter denna dags upplevelse återgick jag till min plats på Dragsmark och blev liggandes två dagar. Min rygg hade fått mer än den tålde. Först på tisdagen paddlade jag därför tillbaks i lätt motvind och fel riktning på tidvattenströmmen. Nog tänkte jag att ryggen skulle protestera igen, men Björn hade tipsat mig om en annorlunda paddelteknik som jag försökte mig på. Eftersom jag dagen efter inte hade några större problem med ryggen inser jag att tekniken tydligen är rätt för mig.
Således avslutade jag denna tur i onödan. Jag ville inte bli liggandes i tältet bunden till ryggläge.
Jag var snart ute igen, men till vad glädje. Jag kom ut sent, men hade en jättefin dag då jag låg helt overksam av egen vilja. Nästa dag vaknade jag av regndroppar mot tältduken som snart upphörde. Det var tidig morgon. Utsikterna framöver såg inte särdeles lovande ut. Regnskurar och hårda vindar. Jag paddlade runt lite bort mot Käringön och Hermanö Huvud innan jag styrde in mot Stocken. Överallt var det tyst o stilla eftersom det ännu var tidig morgon.

Det regn som sedan kom och skulle välsignats på vissa håll och förbannas på andra, är till hinders för njutbara aktiviteter och håller mig kvar på landbacken. Aktiviteten är inte mindre för det. På sidan Pärl-Ann framgår vad som sker med kajaken.